Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 211
Domprosten Strömberg antyder i sin minnesruna öfver Malm-
ström, att det qvinliga väsen, som skalden längre fram så oför-
likneligt skulle besjunga i sin »Angelika», redan i ynglingaåren
hägrat för hans hjerta och uppenbarat sig i hans sånger, och att
åfven flickan på Tynnelsö lånat dragen af denna hans ungdoms-
drömmars brud. Detta skulle visserligen kunna hafva någon grund.
Men vi ega dock tämlig visshet, att den deraf dragna slutsatsen,
att hon skulle vara »en Mälaremö, en blomma från någon af dess
öar», saknar all grund. Tidigt, just i sin första, skönaste blom-
ning öfvergången från detta jordelifvet, blef denna flicka ett full-
komligt andligt, ett skärt, jungfruligt väsen, som var allestädes
närvarande, när helst han, i Södern eller i Norden, på Mälarens
öar eller på studerkammaren i Upsala ville kalla upp det för sin
syn, och hvilket derföre också i sina allmännaste drag mycket väl
kan hafva föresväfvat honom i flickan på Tynnelsö. Men från
någon af Mälarens öar var detta väsen icke.
Det kan imellertid vara af intresse att se huru skalden vid
denna tidpunkt tänker sig en qvinna, värd att älskas. Han frågar:
»Eger hon, hvad främst jag skattar,
Hjertats adel, själens glans,
Doft af känslans jungfrukrans?
Sådan hemgift innefattar
Hvad mitt hjerta dyrast är,
Hvad jag af min brud begär.»
På ett annat ställe heter det om detta kraf:
»Hvarje menskas sällhetslott
Mätes efter samma mått,
Som dess hjertas anspråk mätes,
Och dess anspråks giltighet
Mätes af dess ödmjukhet.»
Det är samma skald, som sedan i sin fulla mannaålder sjöng
det vördnadsvärda »Ödmjuker Er!» hvilken här i sitt första ung-
domsverk hyllar ödmjukhetens evangelium. Han kan icke hafva
varit »högfärdig».
»Fiskarflickan på Tynnelsö» är en liten kärlekssaga, icke djup
och hänförande, men ren och oskuldsfull, såsom hvarje hjertas
första rörelse. Vackrare kan en sådan böjelse icke målas, än
Malmström gjort det i dessa enkla rader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
