Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. SEPTEMBER.
»Du dröja skall, tills vinden rasat ut,
Du skall förnimma, hvad den slummer är,
I hvilken tron förmenar tviflet dväljes.»
Han skildrar derefter huru äfven hans ande varit ung en gäng,
huru han kunnat tro, huru han kunnat bedja. »Men», säger han,
»Men samma synd, som dref det första paret
Från deras eden, dref mig ut från mitt:
Jag sökte kunskap — grym är eder Gud,
I kristne, grym, som har begäret nedlagt
I menskans själ och med förbannelse
Belagt dess sträfvan att det tillfredsställa.»
Denna förbannelse har drabbat Julianus. Han hatar Gud som
ett skräck-spöke, hvilket han vill drifva ut ur sin själ. Och dock,
säger han om sig sjelf, finnes det stunder, dä han till halfs ång-
rar, att han flytt från en guddom, hvilken han fruktar, till andra
gudar, hvilka han föraktar.
Det är dock af eget val, som Julianus kastat ifrån sig sin
härliga arfvedel i ljuset. Derföre har presten rätt att säga: -
»Ditt öde liknar satans — Julianus!
Ty han var ock sin faders bäste son!
I kraft, i klarhet nära nog hans like.-
Han närmast låg invid sin Herres bröst
Och drack den första strålen ur hans öga —
Och nu, hvad är han?
Han säger, att en annan syndare blott fruktar Gud, men djef-
vulen och Julianus hata äfven. Men vid denna likhets uppvisande
kan ej en prest i Malmströms anda sluta. Han fortföljer derföre:
»Du lider djupt! Ej utan strid du blef
Ett byte för din äldre olycksbroder.
Du strider än — kanske du segra skall,
Ty stora krafter än dig återstå.»
Han visar nu Julianus till fullo huru tomt hans hjerta nu är,
huru förtviflad hans ställning.
»Hvad vann du? skuggor! — och hvad fann du? lögn!» —
Hvartill båtar då denna kamp med Herren? Här kommer
Malmström åter till detta ord: »ödmjuka dig!» som på så märke-
ligt många ställen möter oss i det rika uttryck af hans egen käm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
