- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
219

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 219
Och värma sprider med lians andedrägt,
En sommarluft för allt hvad han berör,
Att verlden glad och grön kring honom står;
Och gjuter glans omkring hans eget väsen,
Att han i fägring för Guds öga träder!
Hvi eger jag dig ej ?» —
»Bed, sade gubben, bed!
O Gud — o Gudar! huru skall jag bedja?»
Han ropar till stormen, som gnyr kring tältväggarna, att denna
skall tiga; ty, säger han:
»Hur högt du yfs, du är en slaf ändå,
Och på befallning du förhärjar verlden.
Du starka kräk! du är ej fri som jag:
Din stränge herre dig i tygel leder — —
Ha, vore väsen vi af samma slag,
Jag skulle trycka dig i stoftet neder.»
Slutligen, efter detta vanmäktiga raseri, vänder han sig verk-
ligen till Gud:
»De kristnes — du! min egen tankes Gud!
Med vördnad, ja med bäfvan jag dig nalkas.»
Han tänker med nytt hopp på sin barndoms himmelska dröm-
mar, och han ropar öfverljudt »Barmhertighet, barmhertighet!»
»O! gif mig tro, lägg ned uti min själ
En ljuf förtröstan, att din gudom finnes,
Och att du vill den fallne andens väl,
Och att din nåd med dygd och lydnad vinnes!
Se, Julianus beder. Syndaren,
Sju resor fallen, vill stå upp igen!
På torra qvistar gyllne frukter hänga —
Tag upp den armes, o! tag upp hans bön:
Må med förakt du ej ifrån dig slänga
För trädets skull en frukt, som dock är skön »
Men ånyo brister han ut i än förfärligare ångest:
»Han hör mig ej ... .
Han hör mig ej, fastän med bönens hammar
Jag stormat har uppå hans tempeldörr — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 12:44:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free