Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 221
frågan svara nej, och, betrakta vi Malmström l)loU såsom skald,
är detta svar fullt riktigt. Men se vi närmare till, så måste be-
kännas, att Malmström i detta sitt ungdomsverk redan är något
vida mer eller rättare sagdt annat än en blott skald. Han är
redan en klar tänkare och djup forskare i menskohjertats strider.
Nåväl! Det bör ju också skalden vara, om han verkligen skall nå
rätt högt eller rätt djupt i sin diktning! Detta är sant. Men det
är dock också att befara, att om redan den unge eger en sådan
samlad, mångsidig kraft, som gemenligen först den äldre med
arbete lyckats tillegna sig, så sammanhållas ’de skilda elementen
ännu blott af ungdomssinnets känslostämning och springa lätt i
sär att verka hvar för sig, så snart lifvets hårda nödvändighet
kallar förståndet till ett bestämdare arbete i sin tjenst. Inbill-
ningskraften, sjelfva den vällande ådran i diktens källa, börjar att
sina ut, och blott för enstaka, lyckliga, snart flyende ögonblick
framstrålar snillet åter i sin obrutna klarhet, på en gång rustadt
med tankens härdade pansar och med inbillningskraftens fjärr-
nående vapen. Sådan blef också den lott, som en gång nådde
denne så rikt begåfvade skaldeyrigling.
Vi nämde att Malmströml843 kallades till docent i estetiken af
professor Atterbom. Som den estetiska lärostolen vid rikets högskolor
icke vid sin sida har någon adjunkt, som, försedd med verklig lön,
tager del i undervisningen, måste nu Malmström i sexton långa år med
knappast någon ordinarie inkomst, men stundom, både före och efter
Atterboms död, trots den hårdaste tjenstgöring finna tid att genom
allehanda biarbeten, författande för tidskrifter m. m., skaffa sig
medel till sitt uppehälle. Att Malmström i bottnen var en varm
och innerlig natur, hafva vi förut sökt visa; att han behöft få sluta
till sig ett varmt, qvinligt väsen kan något hvar fatta. Han var
mycket för djupt anlagd att kunna trifvas i verldens, yttre bull-
rande nöjeslif. Han kunde spridt sällhét och han skulle hafva
blifvit lycklig sjelf, om ej en pligttrogen stränghet förbjudit honom
att ens eftersträfva en lycka, för hvilken han fann att hans eko-
nomiska ställning var ett alltför vacklande underlag. Malmström
hade måst skuldsätta sig, och han hade ingen aning om när för-
synens skickelse skulle bereda rum för honom på den enda akade-
miska lärareplats, till hvilken han så genom håg som studier kände
sig kallad. När så genom Atterboms död 1855 denna plats blef
ledig och Malmström såsom vikarie skött densamma 8 eller 9 år
samt dessutom stod först på förslaget, gafs dock sysslan åt en
annan, och Malmström, som dock 1856 hugnades med extra ordi-
narie professors titel, stod i sjelfva verket öga för öga med en än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
