Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
mer oviss framtid, dä slutligen konung Oscar begärde och äfven
af riksens ständer fick medel beviljade till en ny profession, hvilken
1859 gafs åt Malmström med undervisningsskyldighet i estetik samt
litteratur och konsthistoria. Sålunda fick Malmström ändtligen,
efter så många långa år af arbete och bekymmer, vid fyratiotre
års ålder en sjelfständig verksamhet och en tillräcklig lön, d. v. s.
en lön, som var tillräcklig att, såsom vi tro, före hans död betala
hans skulder, men icke tillräcklig till något annat utöfver ett
ensamt lifs nödtorft. Det torde icke vara mången, som fått blicka
in uti hvad Malmström lidit genom denna tröstlösa ställning under
hela sin kraftfullaste mannaålder. Vi hafva från tvenne personer,
af hvilkas enskilda meddelanden vi redan förut haft glädjen och
äran att få begagna oss, om denna sak ett rörande vitnes-
börd. Den ene meddelar, att då en af Malmströms vänner med
några bekanta firade sin födelsedag, och man vid punschglaset
kommit att nämna, det en för många af de närvarande bekant
Upsalaflicka, dotter af en ryktbar nian, också samma dag firade
sin födelsedag, beslöt denna glada studentkrets att egna henne sin
hyllning med en serenad. Efter återkomsten från densamma dracks
sedan detta fruntimmers skål, hvarvid Malmström liksom improvi-
serande uppläste de sköna bekanta versarna:
Blomman.
Dofta, dofta, blomma min!
Under höga lindar.
Gjut din milda vällukt in
Uti vårens vindar:
Akta dock, att solens bad
Icke bleker dina blad,
Ej din syn förblindar.
Dofta, dofta, blomma min!
Uti sommardagar.
Le och älska, bed och brinn:
Ingen sorg dig jagar.
Njut din sommar — tiden går:
Snart kanske du ensam står
I din höst och klagar.
Må éj nattens frost dig nå,
Dagens glöd dig skona!
Må en blick så himmelsblå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
