Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 223
Vredgad vind försona!
Men när dagen slocknar ut,
Lik konvolveln sammanslut
Bedjande din krona.
Ej, o blomma, vet du livad
Verldens öga fägnar,
Ej hvarför hvar fjäril glad
Dig sin hyllning egnar.
Pä dig sjelf du ger ej akt,
Och din oskuld är den makt,
Som din fägring hägnar.
O, hur gerna till mitt bröst
Ville jag dig trycka!
Undan lifvets sorgsna höst
Ville jag dig rycka.
Lära dina ögons språk,
Tröstas efter dagens tråk
Af ditt hjertas lycka.
Men ditt milda väsens frid
Vågar jag ej störa.
Vakna, somna, blyg och blid!
Ingen skall dig röra.
Men din ljufva andedrägt
Må till mig hvar vänlig flägt
På sin vinge föra.
Ej din fägring hösten når,
Tiden ej försvagar.
Hjertats oskuld har en vår,
Nyfödd alla dagar.
Dofta, dofta, blomma min !
Le och älska, bed och brinn
Uti sommardagar!»
Dessa ljufva versar, till hvilka kompositören Laurin skref en
lika intagande musik, uppfattades af de närvarande såsom uttryck
af en djupare böjelse hos skalden för just den person, som nyss
med säng blifvit hyllad, hvilket ock högt yttrades. Men en af de
närvarande, vår sagesman, som tviflade, att en så djupt sluten
och blyg karakter som Malmström skulle på detta sätt uti ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
