Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
större lag af vänner hafva slagit upp portarna af sitt hjerta,
yttrade sitt tvifvelsmål och sade, att föremålen för skaldens sånger
äro poetiska, ej verkliga, hvarefter Malmström enskildt vändt sig
till honom och sagt: »Bror! Du har skådat det innersta af mitt
väsen.»
Den andra af de personer, om hvilka vi förut talat, skrifver
imellertid om denna sak på följande vackra sätt: »Hans hjerta
trånade efter kärlek och ömhet, men då han ej hadé råd att gifta
sig, slöt han denna längtan inom sig, — eller, när den blef för
stark — sökte förströelser borta från sitt tysta, ödsliga hem. I
poemet: ’Dofta, dofta, blomma min!’ har han ju uttalat sin längtan,
men äfven sin pligt att försaka:
»O hur gerna till mitt bröst
Ville jag dig trycka . . .
Men ditt milda väsens frid
Vågar jag ej störa.» . . .
»När en gång någon rådde honom, att han skulle söka sin
lycka i en trolofning, sade han: ’Nej, hvarför skulle jag störa
någon qvinnas lugn och uppväcka förhoppningar, som det är mig
omöjligt att realisera?’ — Ack, ädle Malmström, få äro i detta
afseende dina likar! Ditt hjerta ’glödde och stred och led framför
allt’; men något genom ditt förvållande lidande hjerta har du ej
att förebrå dig!»
Innan vi öfvergå till Malmströms återstående diktverk, torde
det vara skäl att i sammanhang med de grannlaga frågor, vid
hvilka vi nu sist dröjt, något redogöra för den ljufva vemodssång,
som af många skattas såsom Malmströms skönaste skapelse. Vi
mena »Angelika».
Vi bedja först att få fasthålla, att denna dikt skrefs långt
förr än »Dofta, dofta, blomma min», ehuru vi för vårt ändamål i
förväg måst taga denna i skärskådande.
»Angelika» tyckes hafva skrifvits år 1840 eller något förr.
Åtminstone hade Malmström på hösten detta år trenne större
poetiska skapelser färdiga, nämligen »Angelika», »Julianus» och
»Fosterlandet». Men han tyckes sjelf hafva varit liksom omedveten
om denna förstnämda dikts ovanliga skönhet. Han beslöt nämligen
att i kalendern Linnœa Borealis trycka »Angelika» och »Julianus»,
men till Svenska akademien insända »Fosterlandet». »Angelika»
var redan tryckt, då han en dag kom att läsa upp denna sång
för sin vän Samzelius. Denne tillrådde honom på det lifligaste att
insända denna direkt till svenska akademien, hvarpå Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
