Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELTS MALMSTRÖM. 227
Men hvem var Angelika? Har en sådan jungfru verkligen
funnits till? Hvem var hon? Sä frågades öfver hela Sverige.
Men i en ogenomtränglig slöja tycktes denna hemlighet vara dold.
Icke ens Malmströms minnestecknare i Svenska akademien har
kunnat lyfta en flik af denna slöja. »Om så är», säger han, »att
en verklig personlighet besjunges i dessa rörande toner — och
mycket talar derför, — sâ hlef skalden sin första kärlek trogen
och vandrade ensam genom lifvet, bärande på »minnenas ljufliga
tyngd». — Domprosten Strömberg vill antaga att det väsen, som
besjunges i Angelika, är detsamma som föresväfvat skalden i »Dofta,
dofta, blomma min», hvilket dock näppeligen torde vara möjligt.
Den hemlighetsfulla Angelika var en annan.
Vi äro imellertid så lyckliga att kunna med den största möj-
liga visshet, som numera någon torde vara i stånd att nå, verkli-
gen afslöja denna hemlighet. Malmström har nämligen sjelftillen
ungdomsvän om denna sak meddelat följande detaljer. Malmströms
föräldrar bodde, såsom vi veta, på Stora Holmstorp i Tysslinge socken
af Nerike. Denna socken gränsar till Vintrosa och på ett säteri
derstädes, Loviseholm, bodde i Malmströms ungdom en kammar-
junkare L. J. Dalman, hvilkens dotter Rosalie Angelique Vilhelmina
är det väsen, Malmström så himmelskt besjungit. »Hon var född
samma år som Malmström och de lekte ofta som barn tillsamman,
d. v. s. hon lekte och han såg på.» Angelikas äldste broder blef
sedan den bekante utgifvaren af Dagligt Allehanda, Riksdagstid-
ningen m. fl. publicistiska organer, W. F. A. Dalman. »De båda
barnen skildes åt, då Malmström åtta år gammal kom in i skolan;
och sedan såg han henne aldrig förr än på’ en gymnasistbal i
Strengnäs. Hon var då sexton år och en fullkomlig skönhet. Jag
vet ej»; skrifver min sagesman, »om han talade vid henne; men
med kännedom om hans skygga och tillbakadragna väsen (verlden
kallade det högfärd), skulle jag ej tro det. Ett år derefter låg
hon på bår.» Men den smärta, den sjuttonårige ynglingen dervid
kände, gömde han inom sig, tills dess att densamma åtta år se-
nare luttrad, renad och upphöjd gaf sig luft i den härliga dikt,
som ensam skulle varit nog att göra hans rykte såsom skald. Man
kan således säga, att den Angelika, som fans för skaldens själ, då
han, åtta år efter Angelique Dalmans död, skref sin ljufva dikt,
var hvarken en verklig eller en blott drömd älskarinna. Han hade
säkert aldrig slutit henne till sitt hjerta. Hon stod för hans minne
till hälften såsom ett barn, till hälften som en qvinna, hon fans
till uti hans inre verld såsom en ljuf, nästan öfverjordisk jungfru.
Denna kärlek kunde således lyfta och förädla hans lif, sålänge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
