Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 FRAMTID EX. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
under Frankrikes närvarande tillstånd det hade varit en omöjlighet
för England, såsom stående ensamt, att häfda traktaternas helgd,
och således något aktivt ingripande för detta senare ändamål icke
kunnat komma i fråga, så synes likväl, å andra sidan, att med-
gifvandet i sjelfva verket skett ganska godvilligt och att äfven
under andra förhållanden något motstånd i handling förmodligen
icke skulle gjorts. Om allt detta och ännu mera af samma art
tro vi att alla kunna vara ense. Helt olika torde derimot menin-
garne vara om rätta förklaringsgrunden till den nyare engelska
statskonstens beteende i detta hänseende.
Vi bekänna, att vi för vår del icke tro oss kunna tolka detta
beteende såsom något bevis på vare sig svaghet, eller glömska af
Englands värdighet, eller liknöjdhet för verldens allmänna intressen.
Vi tro fastmera, att det med långt mera skäl kan tillskrifvas just
hvad som ligger allra närmast tillhands, nämligen helt enkelt den
mer och mer mognade insigten bland engelska folket, eller åtmin-
stone bland dess ledande män, att Englands föregående inbland-
ningar i kontinentens angelägenheter i det hela hvarken gagnat
England eller kontinentens folk; eller, om man heller vill, att man
i England omsider verkligen kommit till en lefvande insigt af
fredens nödvändighet för civilisation, frihet och ekonomisk utveck-
ling, samt deraf att fredens intressen bäst befordras genom egen
fredlighet. När man sett, hvilket växande inflytande Cobden och
Bright samt deras liktänkande under de senarare årtiondena utöfvat
på Englands politik, kan det icke vara något tvifvel, att ju man-
chesterskolans — fredspartiets — åsigter mer och mer gjort sig
gällande; att tiderna icke äro sådana, att engelska styrelsen vare
sig för någon internationelt-politisk jemvigtsteori eller för någon
lumpen materiel tvistefråga, ännu mindre för en blott s. k. heders-
sak, skulle kunna utsätta landet för alla olyckorna af ett krig;
och att i sjelfva verket en engelsk premierminister à la Pitt, eller
till och med à la Palmerston, numera är en ren omöjlighet. Vi
finna en bekräftelse på denna åsigt uti underhandlingarna om och
den slutliga uppgörelsen af Alabamaaffären med Förenta Staterna,
ej mindre än uti det sätt, hvarpå England i senare tider uppträdt
gent imot sina kolonier. Ja, vi tro ej att vi misstaga oss, om vi
uttrycka den förmodan, att till och med om någon af Englands
större kolonier skulle finna skäl uti att förklara sin oafhängighet,
skulle moderlandet svårligen numera finna skäl uti att med
krig göra sina anspråk på supremati gällande. Helt säkert skulle
en sådan. affär kunna uppgöras i all vänlighet, och alla felstegen
och olyckorna från det gamla amerikanska frihetskriget komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
