Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISKA BETRAKTELSE». 247
att undvikas. Helt visst liar man nu mer än väl lärt sig inse,
att, oansedt de tillfälliga olägenheter för handeln, som amerikanska
handelspolitiken kan förorsaka, England ändock på det hela har
fullt ut lika stor kommersiel fördel af sin handelsförbindelse med
Förenta Staterna, som i fall dessa ännu utgjorde en engelsk koloni ;
och blott för fördelen att bereda platser åt yngre söner af aristo-
kratien m. fl. lärer man numera icke gripa till vapen. Utan att
derföre antaga såsom absolut gifvet, att England skulle ovilkorligen
och för alla eventualiteter stuckit svärdet i skidan, vill det likväl
synas oss såsom skulle det, i så vidsträckt betydelse som detta ord
ännu för det närvarande möjligen kan få tagas, vara sinnadt att
neutralisera sig, för att endast såsom åskådare och medlare följa
dessa beklagansvärda krigiska skådespel, som fastlandets despoter
eller af dem beroende folk ännu kunna komma att, till mensklig-
hetens vanära, låta uppföra.
Det är nu sant, att många anse denna af England intagna
ställning såsom ovärdig och lumpen, likasom bland pojkar, som
kifvas och slåss, den som vill vara fredlig, alltid får uppbära be-
skyllningen för feghet och småsinthet m. m.; men för var del
kunna vi uti detta faktum ej annat än se ett af vår tids mest
glädjande tecken. Det visar, att åtminstone en stormakt omsider
ledsnat vid kriget. Och som det, enligt hvad vi förut yttrat, icke
är de stridslystne, utan de fredlige, som skola befordra freden, sa
måste man i sanning hafva anledning glädjas att ett sadant land
som England omsider i det fallet tagit sitt parti. A isst finnas de,
som tro att freden kan befordras genom kriget, och att det just
är ur fredens synpunkt som krig stundom måste väljas. Erfaren-
heten visar likväl tillräckligt, huru litet i sjelfva verkat på sådant
sätt uträttats i en varaktig freds intresse. Hvad man vunnit har
aldrig varit mer än en »Galgenfrist», intill nästa blodsskådespel. Helt
annorlunda verkar föredömet, framför allt när detta föredöme gifves
af en makt, som är så fullkomligt i stånd att försvara sig sjelf
som England, och som det icke kan falla någon in att ens miss-
tänka för svaghet eller oförmåga i det afseendet. Och detta före-
döme står, gudilof, icke enstaka: äfven den andra mäktiga grenen
af den anglosachsiska folkfamiljen, på andra sidan atlantiska hafvet,
står härvidlag på samma sida med England, sedan de yttre och
inre krig, som slafveriet framkallat, nu äro förbi och det ingalunda
är sannolikt att Förenta Staternas befolkning skall finna något
skäl att vidare förslösa blod och penningar och arbetskraft pa
krigiska företag (vi räkna i det fallet icke de möjligen ännu före-
kommande små striderna; med indianerna). Men hvilka hvälfniugar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
