Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Anmälningar - Populär naturvetenskap. Af Å—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 FKAMTIPEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
gifva i glödhett tillstånd spektra af färgade linier. Enär dessa till sitt
antal och sin plats i spektrum äro olika för olika gaser, kan man
på rent optisk väg kemiskt analysera en kropp genom att bringa
den till gasform och sedan undersöka dess ljus med prismat, och
denna undersökningsmetod öfverträflar i finhet och noggrannhet alla
andra hittills kända. Derimot finnas inga jordiska kroppar som
gifva ett färgspektrum med mörka linier, likasom solen. Men
låter man ljuset från en hvitglödgad fast eller flytande kropp
gå genom en glödhet gas, innan det inträder i prismat, så finner
man att det kontinuerliga spektrum, förstnämda kropp skulle fram-
bringa, är afbrutet af mörka linier, hvilka till antal och plats noga
motsvara de färgade linierna i det spektrum, gasen för sig allena
skulle bilda. Gasen har sålunda absorberat eller utsläckt just de
strålar från den glödheta, fasta eller flytande kroppen, hvilken i
dess eget spektrum skulle visa sig såsom ljusa linier. Här ha vi
nyckeln till gåtan. Förklaringen öfver de Frauenhofenska linierna
i solspektrum var nu lätt funnen. I stället för den Herschelska
hypotesen om solen såsom en mörk, fast kropp, omgifven af en
ljusatmosfer, och om solfläckarna såsom öppningar i denna ljusslöja,
genom hvilka den mörka solkroppen skymtar fram, trädde nu en
ny hypotes (Kirchhoffs), enligt hvilken denna himlakropp är en
smält, glödande massa omgifven af en glödhet atmosfer. Den smälta,
glödande massa som sålunda utgör sjelfva solkroppen, utsänder
strålar, hvilka skulle bilda ett kontinuerligt färgspektrum, om de
icke mötte något hinder. Men vid genomgången genom solatmo-
sferen, i hvilken alla ämnen förekomma endast i gasform, absor-
beras och utsläckas de strålar, hvilka i dessa gasers spektra skulle
framträda såsom färgade linier. De svarta linierna i solspektrum
angifva sålunda med säkerhet, hvilka ämnen som förekomma i gas-
form i solens atmosfer. De enkla ämnen, hvilkas närvaro derstädes
man sålunda med visshet funnit, äro väte, natrium, calcium, magne-
sium, jern, mangan, nickel, kobolt, chrom och titan. Man har på
samma sätt undersökt åtskilliga fixstjernor och funnit deras kemiska
beståndsdelar. Slutligen har man äfven undersökt några nebulosor,
hvilka befunnits gifva spektra och ljusa linier på mörk botten och
sålunda måste vara just sådana gasmassor, som vårt solsystem enligt
Laplaces teori ursprungligen varit.
I fjerde föredraget redogöres för en fransk vetenskapsmans,
Fayes, djerfva hypotes om solens fysiska beskaffenhet. Nyare obser-
vationer på solfläckarne stämma nämligen icke öfverens med den
Kirchhoffska hypotesen. Enligt denna skulle fläckarne endast vara
skyar, som genom afkylning uppstå i solatmosferen. Men nyare
iakttagelser ha visat, att de bilda verkliga fördjupningar i’den
glänsande solytan. Faye antager derföre, att solens temperatur är
så oerhördt hög att alla dess element befinna sig i gasform, men
att vid ytan, i följd af en relativ afkylning, bilda sig fällningar
och afsätter sig en massa af mikroskopiskt små fasta partiklar, hvilka
simma i urgasen. Likasom i en ljuslåga skenet icke åstadkommes
af sjelfva den glödheta vätgasen utan af de glödande fasta kol-
partiklar hvilka, fint fördelade, sväfva omkring i densamma, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
