Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Strödda meddelanden - Naturmärkvärdigheter i Nordamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA MEDDELANDEN. 277
Om Niagarafallet är mycket besökt och derföre mycket kändt, är
detta derimot icke fallet med Mammuth-grottan, som besökes af högst
få andra än dem, som bo i dess närmaste grannskap. Den ligger
också bra långt bort ifrån vanliga stråkvägen. Man reser från Chicago
till Louisville, 340 engelska mil, derifrån vid pass 80 mil med en
sidobana till en station i närheten af grottan, hvarifrån man sedan
har vid pass tio mil att färdas i diligens, innan man kommer till det
hotell, som ligger vid ingången till sjelfva grottan.
Det är väl, om man beräknat tiden för besöket i grottan temligen
rundligt, ty allra minst två dagar måste användas till utflygter i den-
samma, om man vill få en någorlunda klar föreställning om detta
märkvärdiga naturfenomen. Grottans verkliga utsträckning är okänd;
det antages, att en del af det kringliggande landskapet innehåller
dylika bildningar, till hvilka nian möjligen kan tränga in från de
ännu okända delarne af grottan, och då man vandrar omkring i dess
gångar, hör man på många ställen tydligen ett ihåligt genljud, som
visar att under en sträcka sig andra okända trakter, hvilka intet mensk-
ligt öga ännu skådat, och dit kanske ingen mensklig fot skall träda
för att finna de nya under, som der gömmas. Den kända delen af
grottan anses innehålla gångar och gallerier af tillsamman 100 engelska
mils längd. Hvad man under ett par dagars färd kan se af grottan
är således en högst ringa del deraf. Färden delas bäst så, att man
den första dagen gör den s. k. korta turen oeh den följande dagen
den långa. Den första tager ungefär en half dag, den andra en hel
dag eller från 9 till 12 timmar. Till båda utflygterna äro vägvisare
nödvändiga, och till den långa turen medför man en dags proviant
och oljeförråd till lamporna.
Ingången till grottan är i en vacker mindre sådan, framför hvilken
ett litet vattenfall plaskar. Här samlas de sällskap som företaga färden,
klädda efter omgifningarna i en ylletröja, en vaxduksmössa och bastanta
stöflar med tjocka bottnar. Man tager en stark käpp i ena handen
och en lampa i den andra. Vägvisaren går förut, och tåget börjar.
Under de första par hundra stegen bländas man af mörkret och ser
endast den del af vägen, som lampan upplyser; men småningom vänjes
ögat vid de ovanliga omgifningarna, och fram ur mörkret träda klipp-
väggarnas och takens sällsamma bildningar. Det är landskap af egen-
domlig art, i hvilka man vandrar; der finnas många ställen, hvarest
man genom rika droppstensbildningar får intrycket af något skönt;
der finnas andra ställen, der man, då man står vid den mörka, orörliga
sjö, som knappast synes återspegla lyktornas svaga ljus, eller seglar
långt in i grottans djup på en flod, på hvars vatten aldrig någon
solstråle lyst, icke kan annat än känna sinnet tryckt af omgifningarnäs
oändliga dysterhet. Men den känsla, hvaraf man mest är genomträngd
under sin vandring här, är den af naturens makt, föreställningen om
alla de under, som den tysta jorden måste gömma i sitt sköte och i
jemförelse med hvilka det, som här så fullkomligt öfverväldigar sinyet,
endast är ofantligt ringa.
Den lilla turen för genom idel torra gångar och gallerier. Många
af dessa äro melankoliskt enformiga, milslånga hvalf, som korsa hvar-
andra, och der de förbivandrandes lampor endast flyktigt visa de väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
