Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 2. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 305
»Till medeltidens dunkla månskensnatt,
Der underbara drömgestalter vaka,
Der folkets minne hopat sagans skatt,
Hans fantasi sig sökte helst tillbaka.
Der ser han luftiga gestalter gä
På gräsens toppar, svingande i ringar,
Och högst derofvan ser han »Fågel Blå»
I rymden breda purpurstänkta vingar.
I nya toner sjöng han: nyfödt lif
Blef af naturen med hans sång bebådadt.
Nu hejdas vinden i sin lätta fart,
Att spela kärleksvisor mellan gräsen.
Och skogen susar fram sin sinnesart.
Och blomman yppar nu sitt blyga väsen.
Vid källan Necken rör sin harpas sträng.
Och dvergar lura under fjällets stenar.
Och elfvor dansa nu på grönan äng,
Och skogsfrun skymtar mellan trädens grenar.»
Under sin vistelse i Rom 1846 erfor Malmström den stora
förlust, fosterlandet lidit i sin störste skalds, Tegnérs död. Strax
sjöng han ut sin smärta i verser, sä praktfulla, att de täfla med
den bortgångne mästarens egna:
»När med sin sång han Nordens dalar fylde,
En nyfödd skapelse ur kaos sprang — —
En jord, en himmel, dem hans dikt förgylde,
En verld, förtrollad af hans lyras klang.
Att menskligt känna och att himmelskt sjunga,
Han in i hvarje hjertas gömma såg.
Det var hans konst: hvar känsla på hans tunga
Och hvarje hjerta på hans läppar låg.»
Sedan Malmström tecknat Tegnérs sånggudinna, hur hon än
kunde vara hög och stolt såsom Nordens, än färgrik såsom Söderns
tärna, än enkelt skön såsom en Greklands dotter, än praktfull,
bländande såsom en Österlandets jungfru, utbristar han i den bort-
gångnes anda:
»Men när hon gick bland furorna på fjällen,
Då nordanvinden öfver heden drog,
Och Carlavagnen gnistrade i qvällen,
Framtiden. Hand 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
