Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 2. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
Hur hennes hjerta då af stolthet slog!
För fädrens minnen och för Nordens ära
Sin röst hon höjde, dubbelt skön och varm,
Och fosterjorden låg — den trogna, kära —
Betagen, tjust vid siarinnans barm.
I höga efterdömen brinuen, brinnen,
Att mäktigt lysa för de ungas lopp!
O fosterjord, var stolt i dina minnen,
Men öm och fruktande uti ditt hopp!
Bin sorg, ditt hopp jag i mitt hjerta gömmer:
Fastän eL pilgrim uti fjerran land,
Bland Söderns härlighet jag städse drömmer
Om minnets kummel på din dyra strand.»
.Det ser ut som om Malmström i sina minnessånger öfver skal-
der velat visa huru förtroligt han kunnat sätta sig in uti hvars
och ens stämning och uttryckssätt. Men vi tro att det är kär-
leken till de mästare, han besjungit, som stämt hans lyra i de-
ras tonart, och icke något annat; ty han har kunnat qväda både
såsom Atterbom och Tegnér utan att dock någonsin upphöra att
vara sig sjelf, den i sången som lifvet karaktersfaste Malmström.
Ljufligast klinga dock hans strängar och mest omedelbart har
han stämt sina toner samman med dem, hvilkas mästare han teck-
nar, i de två härliga minnessångerna öfver Franzén.
Den första af dessa är författad 1847 vid underrättelsen om
den store mästarens bortgång, den sednare till Malmströms inträde
i Svenska akademien, der han såsom den värdigaste var kallad att
intaga den bortgångnes plats. Ehuru båda äro af högt värde,
sätta vi för vår del den första högst.
Mycket talades i våra föräldrars tid om det ljufliga preste-
tjället i Kumla i Nerike, der Franzén såsom en äkta evangelisk
prest verkade i sitt kall på samma gång hans boning var ett
hem för skönheten och dikten. Äfven Malmström synes hafva va-
rit en af de lycklige, som der gästat:
»Ofta en barndomsdröm om herdatjället i Kumla,
Sångens ock skönhetens hem, mins jag med tjusning ännu,
Vidtkringskådelig stod på guldaxböljande slätten
Kyrkan, den åldriga, än, luthersk och hög om en psalm.
Och derinunder det låg, en idyll i skuggiga dalar:
Skönhet och oskuld och sång lekte hos blommorna der.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
