Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 2. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
vår del räkna vi denna sammanträngda, kärnfulla sång för en af
Malmströms yppersta. Man må hysa hvad tankar som helst om
dessa den gamla tidens stolta prelater och hvad gagn deras verk-
samhet medför i jemförelse med den frid, som framgår i spåren
af sådana kärlekens och ödmjukhetens apostlar som Franzén; det
vissa är dock att mången i deras skara varit en stor man, och
att der en så bergfast öfvertygelse som hos Wingård ligger på
karakterens botten såsom handlingarnas grund, der måste vi se
upp till personligheten, beundra kraften och härdas af det före-
döme vi se af viljestyrka och oförskräckt mod. En sådan kyrkans
öfverste prest var Wingård. »Han var en man för sig», vitnar
Malmström.
»Orubbligt fast i dagens meningsstrid
Han kämpade mot tidens nya lära ;
Men stridens mål var fosterlandets frid,
På forntids seder bygd och forntids ära,
Och stridens vapen var ett kraftigt ord,
Som, tungt af trängda tankar, skar som stålet —
En svada ej för veklig välklang gjord,
Som städse söker, städse träffar målet.»
Men Wingård styrka låg ej blott i ord och tankar utan ock
i handling:
»Ej högst i ära blott, men främst i fara
Han mötte fiendernas slutna skara
Vid hvarje anfall med sitt eget bröst.»
Ja, såsom vi hört af gamla personer, lärer Wingård verkli-
gen hafva gjort detta bokstafligen vid ett af de gatutumult, som
under hans tid förefallit i Stockholm. Sjelf föremål för de retade
massornas hat skall han sålunda en gång, igenkänd af alla och
med kappan uppslagen, så att Nordstjernans kraschan blänkt på
bröstet, hafva banat sig väg midt genom hoparna utan annat va-
pen än sitt eget lugn och sin kallblodiga beslutsamhet.
Kraften i en sådan personlighet kan ej vara bygd blott på
lös sand. Och Malmström var sjelf inom sitt område för mycket
en man för sig att ej genomskåda hemligheten af Wingårds styrka.
Aldrig torde Malmström heller mer slående hafva tecknat en per-
sonlighet än just Wingård:
»Klart fattande sitt mål, med upprätt panna,
Med tysta, fasta steg framåt han gick:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
