Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PUBLICISTISK GENGÂNGAKE. 325
och bland dem tillfälligtvis en hästigel, höll jag på om natten att
förblöda.»–––-»När jag uppnått fyra års ålder, blef min yngsta
syster döpt, och under förberedelserna till högtiden blef jag glömd.
1 stället att få min vanliga middagssömn i min egen lilla säng,
tick jag ligga ogild (sic!) på ett stort bord, till min stora förvåning,
hvilken slutades dermed att jag somnade och sof till dess faddrarne
anländt. Jag fann händelsen så märkvärdig, att jag ej ens tänkte
på att efterfråga lilla systerns nya namn» — (ja, var det icke
märkvärdigt?!)
Sid. 3 berättas huru författaren, då på femte året, bestraf-
lades föi- det han sagt »en grof och ihärdig osanning.» — »Först
och främst fick jag», säger han, »icke det slott med salar och
rum, som min äldste bror åt mig tillverkat af spelkort». Vidare
gick han miste om »ett bord med gåfvor och studenthafre», som
hans modei- redan dukat »men värst var att jag på sjelfva
födelsedagen dessutom blef af mamma fruktansvärdt agad med ris
i min fars höga närvaro». — — Öfverhufvud var författaren enligt
sin egen berättelse mycket utsatt för stryk. Utom det nyssnämda,
omtalar han, då han skulle lära a b c af sin mormor, huru »skol-
barnen den tiden fingo lugg och handplagg af ris, i stället för
cigarrer, och så älskad dottersonen än var, blef han icke lottlös.
Mången modig tår föll på abc-bokens tupp, hvilken sällan värpte
annat än snus, som kom vilse ur mormors silfverdosa». Sid. 5
omtalas huru han och skolkamraterna »under fristunder stupade
kullerbyttor, slogo krokben, drogo fingerkrok, logo kragtag, sprungo
kapp». »Sparkar af en barbent medborgare eller knytnäfslag
så att det gnistrade för ögonen, eller kragtag så att begge hjel-
tarne tumlade många famnar utför sluttningen, aktades föga.
Emellanåt lekte vi lustläger eller, såsom det i våra samtal hette:
exsera». Det tyckes nästan som skolgossarna den tiden roade sig
på samma sätt som nu.
1 ill större delen äro dessa beskrifningar på den första barndo-
men så . enkla och oförgripliga, att de likasom ofrivilligt återkalla i
minnet början af den i Fredmans handskrifter befintliga Olaus
Dumgrens meritlista: »Anno 1715 den 19 Augusti kl. 12 f. m. föddes
jag af ärliga föräldrar, mig till heder och ingen skam; Olaus är
mig i dopet gifvet och i lifsens bok inskrifvet. — 1716 den 19 i
samma månad blef jag tokug. 1717 litet bättre. 1718 var med
mina föräldrar till Wernamo. Samma år utsatt för en slagtare
från Sköfde. Samma år drack dekokt tills om hösten 1719. —
1719 hörde talas om ryssen hela det året. — 1720 kröntes högst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
