Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 FRAMTIDEN. F.JERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
Claes Fredrik Horn, prosten grefve Schwerin, öfverstelöjtnanten
Gustaf Hjerta, professor Cederschöld, öfterste Ambrosius Bergman,
herrame von Seth och Hallenborg. m. H. imot de förra med fram-
hållandet af tillägget i 4 §: »på sätt denna regeringsform före-
skrifter», och ville göra rådgiftarnes deltagande i regeringen och
deras ansvarighet till en verklighet.
Denna strid fortsattes äfven under 1828—1830-årens riksdag
med ifter å båda sidor, och det var vid ett af dessa tillfällen som
statsrådet grefve Mörner, hvilken förut hade varit »en af 1809 års
män» som det kallades, och i sin ungdom ansågs för jakobin, med
knuten näfve från sin bänk talade om »dessa tidningsskriftare»,
såsom roten och upphofvet till allt ondt.
Att oppositionen icke saknade näring, derför sörjde ock Carl
Johan genom åtskilliga ytterligare åtgärder, egnade att mer och
mer påkalla allmänna uppmärksamheten. A i erinra deribbmd om
skandalen i bondeståndet vid frågan om indragningsmaktens upp-
hörande1) och om skeppshandeln, som gaf anledning till den rykt-
bara visan: »Hat er was zu schackern, grefve, thi commersen
må ju lefve. Sälj mir mans sitt flotte, — Topp», o. s. v.: —
hvilken sedan befans hafta varit författad af Wadman, och den
sorglustiga tillställningen vid riksrätten öfter denna sak. som hos
allmänheten gaf en bland ledamöterna tillnamnet »justeringsråd».
emedan han til! den anklagade statsrådsledamotens frikännande
ändrade sig vid justeringen, samt om försöket att med ändring ai
72:a §:n Regeringsformen erhålla andel i bankens styrelse. Härtill
kom kort före och under 1834 års riksdag högmålet imot kapten Lin-
deberg för en till justitieombudsmannen inlemnad skrift angående den
kungliga teaterns monopol, och för hvilken Lindeberg anklagades,
genast blef häktad och derefter dömd till döden; samt ännu längre
fram anklagelsen imot Crusenstolpe för majestätsförbrytelse, för
det han hade skämtvis yttrat, att regeringen hade begått sabbats-
brott, emedan hon företagit ett befordringsärende på en söndag.
’) Till tjenst för dem som ej hafva denna sak i minnet, kan det vara skäl att
erinra om hnfvudpunkterna deraf. Vid 1823 ars riksdag hade nämligen konstitutions-
utskottet föreslagit indragningsmaktens afskaffande och ständerna förklarat förslaget
hvilande till nästa riksdag. Det blef då äfven bifallet af adel, prester och borgare,
men afslaget i bondeståndet. Talmannen i detta stånd, Longberg hade, såsom det
allmänt ansågs, blifvit köpt, och genom hans åtgärd med tillhjelp af en förslagen
sekreterare, hofrättsrådet Trägårdh, vanns pluralitet för afslag i ståndet. Detta väckte
mycken harm, som ökades af den stora skandalen, att så inånga ledamöter af ståndet
reserverade sig, att dessa utgjorde pluralitcteu ; så att talmannen, när han fann att
reservationerna började blifva för många, ropade till de sista som anmälde sig: "Nej
håll na!» Det är troligen ännu ej bortglömdt, att kort derefter talades mycket om
de »10,000 klingande skäl», som ansågos hafva icke minst bidragit till utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
