Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En dansk teolog och hans »makalösa upptäckt». Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 ÏRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
name infoga sig i samma tempelbygnad, alla rösterna till slut
sammansmälta i den gemensamma lofsången: ära vare Gud i
höjden, frid på jorden och menniskorna en god vilje!
Harmonien råder i det stora hela, i trots af stundens skärande
missljud. Behöfdes det ett mera bindande bevis härför än det
som framgår ur hvarje strängt logisk reflexion öfver tillvarons
grund och ändamål, kunde man med fog hänvisa till den historiska
erfarenhetens intyg. Lyssnom till dessa intyg, för så vidt de röra
mensklighetens religiösa utveckling’ Det står fast, att reaktionens
bemödanden att qväfva frihetsbegäret och låta upplysningen gå
under i oförnuftets kaos på längden uträttat just det motsatta; de
hafva nämligen framkallat ett desto kraftigare tillbakaslag, som
återupprättat den rubbade jemvigten. I odlingens historia är det
skenbara stillaståendet blott tystnaden före thordönets knall, vind-
stillan före stormen. Redan under kyrkans äldsta tider var det
förtrycket som påskyndade de förtrycktes slutliga seger; »Guds
rikes skördar», hette det då, »uppspira ur martyrernas blod.»
Samma lag beherskar den följande utvecklingen: medeltidskatoli-
cismens urartande föranleder Luthers reformation; lutheranismen,
afiallig från sin princip och stelnad till en död ortodoxi, väcker
till lif det adertonde århundradets rationalism och i det nittonde
århundradet se vi hurusom en ånyo öfverhandtagande auktoritetstro
och kyrklig slentrian med inre nödvändighet framtvungit och satt
vapen i händerna på den »nyrationalistiska» oppositionen. Den-
sammas hufvudsyfte är i alla länder väsentligen ett och samma.
Grundtanken i gammalkatolikernas anlopp mot ultramontanismen
och ofelbarhetsdogmen är nära befryndad med den öfvertygelse,
som kommit till uttalande vid nyprotestanternas krigsförklaring
mot den ensidiga lutherska konfessionalismen. På båda hållen är
.fordran den af en återgång till det i religionen väsentliga, till
den rena urkällan, från menniskopåfundens grumliga rännilar.
Denna källa, ur hvilken en helsodryck bjudes äfven åt vår tids-
ålder, är den i sin. ursprungliga sanning och kraft uppfattade
kristendomen. Alla den moderna kulturens ledande idéer möta
oss i outvecklad form uti det »glada budskap», hvars förkunnande
blef vändpunkten i verldshistorien; den sanna filantropien, frihets-
och jemlikhetssträfvandet, det oförfärade sanningssökandet, beto-
nandet af det inres värde framför det yttre visa tillbaka till Kristi
evangelium såsom sitt upphof; »nyckeln till häfderna bär menskones
son i sin barm». (Tegnér). Derföre är det kyrkliga reformpartiets
yrkande på ett praktiskt återupplifvande af kristendomens grund-
åskådning, gent imot hierarkien och en krass s. k. »renlärighet»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
