Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En dansk teolog och hans »makalösa upptäckt». Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DANSK TEOLOG. 371
förestafvadt af dess åstundan att ät tidens bildningssträfvanden
gifva en religiös helgd på samma gång som den rätta stödjepunkten.
Och just emedan det nämda partiet i främsta rummet vill en sann
och lefvande kristendom, för att derigenom befästa den sanna
bildningen och friheten, nödgas det påyrka undanrödjandet af
denna officiela ortodoxi, hvars oförenlighet såväl med Kristi lära
som med nutidens vetenskap och kultur, »nyrationalismen» anser «
sig hafva en gång för alla lagt i dagen.
Utsigtema för reformpartiets seger hafva, som bekant, hittills
varit mörkare inom den nordiska kyrkan än kanske i något annat
protestantiskt land; men omsider har en ljusglimt blifvit synlig
vid horisonten. Från Danmark har i dessa dagar ett uttalande
förnummits, som är egnadt att med ens bringa reda och klarhet
i situationen samt att, om ock på en omväg, kraftigt främja den
religiösa reformationens intressen. Vi talade i det föregående om
öfverraskningar och nya upptäckter; en dylik öfverraskande upp-
täckt har nyligen framlagts af den danske teolog, som beklädde
ordförandeplatsen vid det fjerde nordiska kyrkomötet i Kjöbenhavn.
Då han der afkunnade bannlysningsdomen öfver »nyrationalismen»,
skedde detta i kraft af en trosbekännelse, mot hvilken mötets
ortodoxa majoritet icke hade något att invända, hvadan den torde
få betraktas som det fältrop, som för närvarande utgör igenkän-
ningstecknet för Skandinaviens »bekännelsetrogne». Äran af att
hafva gifvit denna trosbekännnlse en kort och lättfattlig formu-
lering skall för alltid blifva fästad vid hr professor Fr. Hamme-
richs namn.
Våra läsare känna redan af dagbladsreferaten hvaruti hr
professorns »upptäckt» består. För visso har mången, som trott
sig väl bevandrad i sitt nya testamente, med förvåning inhemtat att
»nyrationalismen, fastän den, enligt hr Hammerichs eget medgif-
vande, har hela kulturlifvet till sin förutsättning, fastän den upp-
tager alla frihets- och folklighetstankar och bearbetar dem med
en ofta förvånande energi, fastän den vet att tala ej blott om
dygd och goda gerningar men äfven om fred och nåd, fastän den
i mycket har rätt imot en viss ortodoxi — det oaktadt vnaturligt-
vis» måste betraktas såsom »en förnekelse af den kristna tron», i
främsta rummet derföre, att den »iclce antager någon personlig
djefvul» ’)• etta utgör alltså, i våra motståndares ögon, »ny-
’) Enligt ett referat i Ftedrelanclet för d. 6 September 1871 hade senare delen af
prof. Hammerichs yttrande rörande »nyrationalismen» i hufvudsak följande lydelse:
»Den (nyrationalismen) er enig ined den gamle Rationalisme i at sætte Fornnften
over Aabenbaringen, ai sætte Tidsaandens Betragtning i stedet for den kristelige og at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
