Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En dansk teolog och hans »makalösa upptäckt». Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DANSK TEOLOG. 375
Väckelsen till det ofvamiämda vetenskapliga korståget mot
öfvertron gafs för någon tid sedan genom en i sitt slag epokgö-
rande skrift, nämligen prof. G. Roskoffs grundligt lärda och skarp-
sinniga Geschichte des Teufels ’). Huru ofantligt stor är ej olik-
heten mellan denne teologie professor och teologer sådana som t.
ex. hrr A. Vilmar i Marburg, hr Fr. Hammerich i Kjöbenhavn, hrr
N. N. i Lund och Upsala icke att förglömma! I sitt beryktade
opus Die Theologie der Thatsachen wider die Theologie der Rhe-
torik (185G) förkunnar »nylutheranen» \ ilmar på fullt allvar för
sin häpnande samtid: »Es kommt darauf an, wenn man recht lehren
und die Seelen recht behüten will, des Teufels Zähnefletschen aus
der Tiefe gesehen (mit leiblichen Augen gesehen (’), ich meine das
ganz unfigürlich (kurs. af oss) und seine Kraft an einer armen
Seele empfunden, sein Lästern, insbesondere sein Hohnlachen aus
dem Abgrund gehört zu haben» 2). Annorlunda Roskoff; mot det
ortodoxa diableriets »tandagnisslan» och »hånskratt» — hvaraf nu
senast ett slags eko förnummits på det nordiska kyrkomötet —
ställer han den kritiska pröfningens lugna allvar. Han ådagalägger
genom en utförlig religionshistorisk undersökning, full af intresse,
att djefvulsföreställningen, långt ifrån att vara en för kristendomen
egendomlig och med densamma oskiljaktigt sammanvuxentro, tvärtom
blifvit utifrån — nämligen från zendreligionen, via den efter-exilska
judendomen — införlifvad med den på judisk botten uppväxande
kristendomen. I mån af kristendomens med kulturutvecklingen
fortgående rening från alla för densamma ursprungligen främmande
tillsatser har äfven tron på djefvulens tillvaro efterhand förlorat.
’) Jmfr. vår redogörelse för detta Roskoffs arbete i uppsatsen Ur vidskepelsens
historia, i Aprilhäftet af Framtiden 1S70. I fråga om djefvulstrons betydelse för
kristendomen yttrade vi der, efter Roskoff, följande: »Jesus framställer ingenstädes
tron på djefvulen såsom ett af vilkoren för inträdandet i Guds rike. Hjertats renhet,
törsten efter rättfärdighet, kärleken till Gud och nästan, allt detta är fordringar, som
äro helt och hälfet oberoende af frågan om Satans tillvaro eller ieke-tillvaro.––––
Jesu och Pauli lära bekämpar ingenstädes tron på djefvulen, men kan hjelpa sig honom
förutan och går ut på att hjelpa sig honom förutan.«
2 ) Dr Carl Schwarz, som i sitt berömda arbete Zur Geschichte der neuesten Theo-
logie karakteriserar Vilmar såsom »eine dämonische, von allen Furien massloser Lei-
denchaften getriebene, von allen Gegensätzen der Zeit umhergeworfene, in allen Schmuz
des Parteitreibens hinabgezogene Persönlichkeit», yttrar, med anledning af mannens
fordran att hvarje själasörjare och idkare af »die Theologie der Thatsachen» bör ega
personlig bekantskap med djefvulen: »Die Vorliebe für den Teufel und seine sinn-
liche Erscheinung ist bei einem so ganz unter der Macht des Dämon stehenden, so
sehr nach Sinnlichkeit verlangenden Manne, wie Vilmar, nicht schwer zu erklären.»
En fingervisning, som ej torde sakna betydelse äfven med afseende på mer än en bland,
den tyske ortodoxens själafräuder !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
