Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En dansk teolog och hans »makalösa upptäckt». Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DANSK TEOLOG. 377
stantische Kirchenzeitung (N:o 1—6, 1871), kunde de måhända
befinnas något villigare att skänka gehör åt t. ex. nedanstående,
i sammandrag återgifna yttrande i den engelska tidskriften The
Fortnightly Review (d. 1 Augusti 1871) uti en uppsats om The
Devil af Frances Power Cobbe:
»Ur filosofisk synpunkt betraktad hvilar läran om djefvulens
tillvaro på alldeles samma felaktiga slutledning som den, hvartill
Aristoteles gjorde sig skyldig, då han uppfattade kölden såsom en
positiv verklighet i stället för såsom blott och bart en negation
af värmen. Att benämna våra onda böjelser ingifvelser af djefvu-
len och vår lägre natur ett åt djefvulen upplåtet område samt
tillskrifva våra felsteg djefvulens makt öfver oss, är ett misstag af
samma art, som då vi med ett oegentligt uttryckssätt säga att det
är »kölden», som förorsakar vattnets frysande eller att natten är
»mörkrets» rike. Liksom fysiken ej vill medgifva något vetenskap-
ligt berättigande åt de sistnämda talesätten, så måste äfven teolo-
gien hädanefter afstå från de förstnämda. Samma grundsats måste
gälla med afseende på det högsta föremålet för vår kunskap. X i
tala om Gud såsom en person, derföre att vi nödsakas tro, att
utaf det enda för oss tänkbara alternativet — personlighet eller
opersonlighet — är personlighet det högsta, och att Gud alltså
måste vara en person. Han är, såsom vi uppfatta honom, en
personlig, helig vilja. Men af alldeles samma skäl, på grund hvaraf
vi tillerkänna Gud en positiv och personlig existens, tvingas vi att
bestrida tillvaron af en Guds personliga antites, en djefvul. Hvilken
annan lösning må kunna uttänkas af problemet om syndens upp-
komst, så är det otänkbart och omöjligt att det onda, liksom det
goda, skulle vara ett positivt och personligt. Den af diktare-
fantasien uppfunna svarta solen, ur hvars strålar strömmade mörker
och köld, är ej en mera ovetenskaplig föreställning än den om en
mäktig, klarsynt vilja, som alltigenom är ond och åsyftar endast
och allenast det onda.»
Skall denna vidskepelsens »svarta sol» framgent såsom hittills
fördunkla den nordiska kyrkans himmel? Vi afhålla oss från någon
förutsägelse med hänsyn häVtill; men ett är visst: det skall i så-
dant fall icke blifva kyrkans sjelfskrifne målsmän, icke Grundtvigs
presterlige anhängare, utan de nu af dem så bittert förkättrade
lehmännen, som i framtiden skola kunna taga till sitt valspråk
Grundtvigs ord:
»Nej, aldrig sporges det fra Nord,
vi Lyset vil fordunkle!
som Nordlys i fribaarne Ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
