Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 [fKAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
derför vi, äfven med det oförbehållsammaste erkännande af för-
tjensterna i de af Reuters verk hittills utkomna svenska öfversätt-
ningarne, anse oss här böra anmärka, att en högst vigtig sida af
den platt-tyske skaldens skriftställar-individualitet ligger förborgad
i det öfversatta eller, om man så vill, oöfversättbara, och att man,
för att göra honom full rätt, för att lära känna honom sadan han
är, alltid måste höra honom sjelf tala sin hembygds godmodiga,
naiva, uttrycksfulla tungomål.
Reuter föddes 1810. Hans fader var borgmästare i Staven-
hagen, — på platt-tyska »Sternhagen» — en liten stad i östra
Meklenburg, då för tiden räknande en befolkning af 1,200 själar,
ett antal, som nu mera genom »kraft och uthållighet» blifvit väl
fördubbladt. Sternhagen var under Reuters barndomsår en äkta
tysk småstad, ett mellanting mellan by och stad: landtlig enkelhet
var det utmärkande draget i ortens fysiognomi såväl som i invå-
narnes seder. Jordbruket utgjorde hufvudnäringen och sjelfve borg-
mästaren var tillika ölbryggare. En profryttares ankomst till staden
var då en tilldragelse. Postförbindelsen med den öfriga verlden
var ytterst sparsam och nyckfull, alltid beroende af vår Herres
väderlek. »Der nu i enformig, torr regelmässighet chausséerna
löpa fram och blända och trötta ögat, der långa rader af tråkiga
popplar liksom döma vandraren till evigt gatlopp, der krökte sig
vägen då i treftigt slingrande bugter mellan pittoreska alléer af
videbuskar och erbjöd ögat i form af vattenpussar och knäsdjupa
hjulspår en behaglig vexling af berg och dal och sjö.» Inom sta-
dens tullar var tillståndet på det hela taget lika okonstladt. Ut-
efter de illa eller alls icke stenlagda, der och livar med gödsel-
upplag smyckade gatorna höjde sig blygsamt rader af små hus,
af hvilka några få, som öfverlefvat sin tid, ännu stå qvar och
vitna om förflutna dagars anspråkslöshet. Bland de nya i blått,
rödt, gult och grönt prålande boningarna taga sig dessa gengångare
erbarmligt ut. Så säger Reuter om en gammal handskmakares
qvarstående residens, att det ser ut »som en samoyeds sommar-
palats.» Stadens enda monumentala bygnader voro: kyrkan, »för-
modligen» i byzantinsk stil, med högt torn i afgjord rokoko; »slottet»,
Sternhagens enda romantiska punkt, i en fager trädgård, med
ståtlig kastanj-allé och märkbara spår af forna vallar och grafvar;
rådhuset, om hvilket ej är mycket att förtälja, samt — »kåken»,
»spöpålen» med sina sirliga kedjeguirlander och sin präktiga jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
