Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
i god jord, allt efter behof, tog till hjelp »den gula», »den bruna»,
eller i yttersta nödfall sjelfve »taxen», allt afstraffningsinstrument
af växande fruktansvärdhet. Det var den enda skola i Stavenhagen,
der det pryglades ordentligt, »efter metod)». Fritz hade icke den
lyckan att blifva delaktig af de härliga förmåner dessa anstalter
hvar i sin stad erbjödo. Och likväl fattades honom icke handled-
ning under de är, då han tog de första osäkra stegen på veten-
skapens bana. Tvärtom var talet på hans lärare legio. Han med-
delar sjelf den egendomliga listan: »min mor, mamsell Schmidten,
handelsbetjenten Rutenik, studiosus Caspar, apotekaren Sparman,
skräddaregesällen Krenz, urmakaren Droz, rektor Schäfer, onkel
Herse och åtskillige andre, hvilkas namn jag glömt lika väl som
deras vishet». Det var en brokig samling af till största delen
högst originela personligheter. Herr Krenz, skräddargesällen, hade
under sina vandringar gjort bekantskap med fransyskan och infor-
merade i detta språk, men afdankades sedan han blifvit ertappad
med att regelmässigt använda uftrycket »Je suis été», hvilket, om
det också duger i Tyskland, icke lärer vara brukligt i Frankrike.
Hr Droz, urmakaren — en af hufvudpersonerna i berättelsen »Ut
de Franzosentid» — vidtog der hr Krenz slutat. Jean Jaques
Humbert Droz var bördig från det franska Schweiz och hade,
äfven han, haft sina öden. Som ung soldat, i sitt hemlands tjenst,
hade han en gång haft den äran att grundligt genomprygla då
varande fåktmästaren Augerau — sedermera marskalk af Frankrike
och hertig af Castiglione, — hvilken med våld ville tvinga hr Droz
och några hans kamrater att utbyta schweizerkokarden mot den
röda jakobinermössan. Då hr Augerau sedermera som kommen-
derande general ryckte in i Schweiz, blef hr Droz rädd, deserterade,
uppträdde utan framgång som tjufskytt, såg sig till slut ingen
annan råd än att inträda i fransk krigstjenst, deltog så godt han
kunde i diverse bataljer, tills han, Gud vet när, hamnade som
kammartjenare hos prins Louis Ferdinand af Preussen. Hos honom
stannade hr Droz tills prinsen förlorade lifvet i den under hans
befäl förlorade träffningen vid Saalfeld, hvarefter han någon tid
kuskade omkring med en prinsens mätress, som blifvit anförtrodd
i hans vård, från hvilken kinkiga befattning han omsider befriades
af en fransk general, som tog hand om skatten. I Stavenhagen
skedde tillfälligtvis denna öfverlåtelse och der stannade sedermera
hr Droz först som tillfälligt biträde åt en urmakarenka och sedan,
till döddagar, som hennes laglige gemål. Hr rektorn undervisade
i latin, hrr Caspar och Sparmann i historia, geografi, och åtskilligt
annat, som tillhör en grundlig bildning. Sist kom »onkel Herse»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
