Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
studentföreningen »Germania», tömde flitigt sin ölmugg, höll tal
om Tysklands enhet och frihet, och försmådde ej, att, i öfverens-
stämmelse med sin förenings mera praktiska tendenser, med knölpåk
och huggvärja göra klart för en hvar, som derom tillät sig tvifvel,
att tiden för en omskapning var inne och att denna omskapning
hellre borde ske på den raska handlingens än på den senfärdiga
upplysningens väg. Men bäst man orerade — »för svag att handla
och för dum att skrifva», som Reuter sjelf bekänner, — bäst man
i patriotisk hänförelse dref omkring på Jenas gator med svart-röd-
gyllene band kring kallotterna och svart-röd-gyllene tofsar på de
långa piporna, förlädes vid nyårstiden 1833 ett militärkommando
i den upproriska universitetsstaden vid Saale. Nu blef det annat
af. Häktningar företogos, föreningarna upplöstes och studenten
Reuter fann rådligast att i tid vända åter till det fredliga Staven-
hagen.
De tyska regeringarna befunno sig i ett öfverretningstillstånd
af barnslig fruktan och barnslig vrede. Uppskrämda af den qvan-
titativt storartade festen i Hambach (27 Maj 1832), der för en
samling af 30,000 personer tal hållits om folksuveränitet och refor-
mer, ja, der en oförvägen student öppet vågat påyrka en utrotning
af »mensklighetens högförrädare», kom som olja på elden i April
1833 det beryktade anfallet på hufvudvakten i Frankfurt. Nu var
den preussiska styrelsens landsfaderliga mildhet uttömd till sista
droppen. »Demagog-jagten» började och bedrefs med mera nit
än urskilning. I synnerhet voro universiteten, såsom de riksfarliga
vilddjurens hufvudsakliga nästen, värst utsatta för de uppretade
myndigheternas stränghet. Politiska spårhundar genomsnokade der
alla vrår, unge män, om hvilka det blott uppgafs att- de tillhört
en förening, kastades i fängelse, ransakningar höllos och dödsdomar
fäldes ganska flinkt. Och just under denna tid — det var mot
slutet af år 1833 — föll Reuter på den besatta tanken att resa
till Berlin. Om, såsom icke otroligt är, något öfvermod, äfven
ingick i denna hans plan, så fick Reuter också dyrt betala det.
Väl anländ till den preussiska hufvudstaden, blef han, oaktadt han
icke var preussisk undersåte, inmanad i häkte, stäld under tilltal
för högmålsbrott — undersökningen varade ett helt år — och
omsider, jemte 38 kamrater i olyckan, dömd till döden, men »be-
nådad» med 30 års, d. v. s. ett halft menniskolifs, fängelse. För
hvar och en, begåfvad med svagare kropps- och själsstyrka än
Fritz Reuter, skulle denna benådning i sjelfva verket ha varit lik-
tydig med en dödsdom, endast mera långsam och qvalfull i verk-
ställandet, än den, som får sin lösning genom bödelssvärdet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
