Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ REUTER. 401
säkre karakterstecknaren, den genialiske skildraren af naturlifvéts
mångfaldigt skiftande gestalter, den sinnrike tolken af dess hem-
lighetsfulla språk. Och framför allt skall han tilltalas af den hjert-
lighet, den okonstlade uppriktighet, den orubbligt glada tillförsigt,
med hvilken Reuter utan7 tvekan framhåller sina enkla, men lif-
fulla typer af sann mensklighet. Hans diktarstorhet ligger mera
i det klara ögat, det glada, förnöjsamma lynnet, det varma, ädla
hjertat, än i någon storartad inre brytning mellan verklighetens
och idealernas verld. Vid lifvets afgrunder torde väl äfven han
någongång ha stått, men lust att störta sig deri har han icke låtit
förmärka och sannolikt ej heller känt.
Med året 1860 utbytte Reuter, formelt taladt, poesien mot
prosan. Han utgaf nämligen detta år de bägge berättelserna Woans
ïk tau ’ne Fru kamm (»Huru jag fick mig en hustru») och Ut de
Fransosentid (»Från anno tretton»). Vi lemna oafgjordt om Reuter
ledsnat vid den bundna formen, hvilken han dock begagnat med
både ledighet och kraft, eller om i sjelfva verket den icke vid-
sträckta kretsen af hans poetisk-versifikatoriska begåfning var ut-
fyld med de fyra rimverk, som fört honom in i litteraturen och
gifvit honom ett namn. Från denna tid börjar han imellertid att
rikta blicken tillbaka på sitt gångna lifs glada och sorgliga håg-
komster, börjar samla, ordna, komplettera och framlägga sin barn-
doms minnen, minnena från sin bedröfligt långa »fåstningstid» och
sin pröfningsrika mandomsålders mångahanda intryck och erfa-
renheter. Af de två, nyss nämda, berättelser, med hvilka detta
omslag i hans författarverksamhet tog sin begynnelse, är den förra
en liten raskt tecknad genrebild ur hans eget lif, kraftig i färg
och af sund realistisk uppfattning, men för öfrigt genom sin ringa
omfattning af föga betydenhet. Den senare, »Ut de Franzosentid»,
är en i hög grad målande, genom kraftig karaktersteckning ut-
märkt skildring af fransmännens huserande i Sternhagen vid åter-
tåget från Ryssland. Alla de uppträdande personerna, ifrån och
med den rådige, beslutsamme borgmästaren, Reuters egen far, ända
till den icke mindre beslutsamme mjölnardrängen Fredrik, som tog
tillbaka sina åtta groschen, och icke mera, ur den franske maro-
dörens med guld och silfver fullproppade kappsäck, te sig för
blicken i så skarpa konturer som vore de lifslefvande. Och detta
gäller icke blott den yttre, utan äfven den inre menniskan. Hjerta
och lynne, förslagenhet och dumhet, inbundenhet och rättframhet,
alla sitt inres egenheter uppenbara dessa varelser för oss så klart,
som läste vi direkt i deras själ: vi känna den långt bättre än de
känna sig sjelfva. Nekas kan icke, att i de skildrade tilldragel-
Framtiden. Band. 6. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
