Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ REUTER. 403
här är mindre farlig, alldenstund hon säkert undfaller de flesta
läsare.
Ar 1861 utgaf Reuter under titel Schurr-Murr (»Hvarjehanda»)
en samling skisser, af hvilka den på högtyska författade uppsatsen
om Stavenhagen är den omfångsrikaste och mest betydande. Det
är en liten serie raskt utförda, färgskimrande aquareller, fulla af
humor och originalitet, som Reuter här framlägger: minnesbilder
af hvilka vi i början af denna uppsats redan gjort ett och annat
lån — tecknade efter nära ett halft sekels förlopp, men med all
den trohet, som de kära hågkomsterna, de friska intrycken från
ett lyckligt barndomslif så förunderligen fast qvarhålla ännu i ål-
derns höst. Med älskvärd naivitet förtäljer Reuter här från sin
lefnads morgon allt hvad han ännu med vemod minnes: visar oss
sitt hem, låter oss taga del i sina lekar, för oss med på sina ströf-
tåg i Stavenhagens nejder, berättar för oss om sina pojkstreck,
huru han t. ex. narrade drängen Fredrik röka bolmört, för att
erfara om onkel Herse haft rätt, då han uppgifvit detta som ett
medel att göra sig — osynlig, o. s. v. Figurerna äro till stor del
desamma som i Ut de Fransosentid. Som naturligt är, inskju-
ter han alltimellanåt sin egen »kantiga person» — det är hans
eget uttryck vi här återgifva — i skildringen af de kära, glada
intrycken; han uppträder som »anställare af betraktelser och hy-
sare af känslor»; och det kan icke öfverses, att han i denna sin
egenskap en och annan gång, som han sjelf fruktar, inverkar stö-
rande, detta dock mera genom det tvungna och skrufvade i sättet
att framställa sina reflexioner, ett sätt som väl mycket påminner
om Jean Paul, än genom sjelfva reflexionens innehåll, mothvilken
ingen grundad anmärkning lärer kunna framställas. — De öfriga
i detta band inrymda berättelserna äro: Wat bi ’ne Äwerraschung
’rute kamen kann. (»Hvad följden kan bli af en öfverraskning»),
en liten sedolärande historia som inskärper att man icke bör vara
alltför hemlighetsfull då man t. ex. vill öfverraska någon med jul-
klappar, i hvilket fall det kan gå, som hos rådman Zarnekow,
hvilken på julaftonen från skilda håll fick tre nya kuskbockar i
stället för den gamla, hvilken en tid förut blifvit bortstulen, hvar-
till kan läggas att äfven denna kommit till rätta just i lagom tid
att af kusken Fredrik, som också ville bereda sin herre en glad
öfverraskning på julqällen, inbäras och ställas vid sidan af de tre
nya bröderna; — Hannefiken, en något känslosam kalender-be-
rättelse om en hönspiga, som förlorat sin fästman och slutligen
dog af ett brustet hjerta; — Abenteuer des Entspekter Bräsig,
bärtig aus Mekélborg-Schwerin, von ihm selbst erzählt, én i hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
