Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ REUTER. 405
uppriktighet visar han oss lika väl den bekymmerlöse upptågsmakaren
som den orädde trotsaren af makthafvandes nycker och öfvergrepp,
yppar lika oförbehållsamt sin tacksamhet för en visad välvilja som
sitt hat mot öfversitteriet och gemenheten, låter hjertats innerlig-
het komma lika väl till tals som det sorglösa skämtet, med ett
ord gifver sig sjelf sådan han är, utan ringaste märkbara afsigt
att dölja en svag sida eller framhålla en fördelaktig. Det är denna
ärliga objektivitet jemväl i framställningen af hans egen person-
lighet, som snart bringar Reuter i förtroligt vänförhållande till
läsaren, och som oftast hindrar kritikern att låta sitt bart hug-
gande svärd drabba äfven der det kanske borde.
Om Reuter som prosaist förut haft tillfälle att visa ovanlig
talang i konsten att berätta sitt eget lifs tilldragelser, af hvilka
en icke ringa del först genom hans framställning vunnit en bety-
delse som de i verkligheten näppeligen egt, och der han alltid
hade den icke ovigtiga fördelen af ett på förhand gifvet, tacksamt
stoff, så visade han i den 1862—1864 utgifna romanen Vt mine
Stromtid (på svenska »Lifvet på landet») en förmåga af fri kom-
position, som ställer honom i jembredd med de ypperste konstnä-
rer i denna diktart. Det är utan fråga det i alla delar mest full-
ändade af hans verk. En enkel, men på uppslag rik, lugnt och
konseqvent genomförd intrig, en talrik samling af från hvarandra
väl skilda, är fint skiftande, än skarpt motsatta karakterer, teck-
nade med ett lif och en kraft att de hardt när förekomma som
verkligheter, en förträfflig gruppering och en stämning, som höjer
sig tillräckligt öfver det alldagliga att förläna berättelsen nödig
idealitet, utmärka denna roman, i hvilken Reuter på ett lysande
sätt tillgodogjort sig de studier han under sin »Stromtid» haft så
godt tillfälle att göra bland folk af alla samhällsklasser, upp ifrån
adelsmannen godsegaren ned till den simple, fattige dagsverkaren.
Alla figurerna i detta galleri äro behandlade med samma pietet,
om än icke med samma utförlighet. Den något styfmoderliga spar-
samhet Reuter i det senare hänseendet visat mot Louise Haver-
mann och Franz von Rambow, tvenne af styckets vigtigare per-
sonligheter, torde till och med vara afsigtlig. För dem har han
bestämt en framtid af stilla, huslig lycka, och erfarenheten tycks
visa att denna i allmänhet är förbehållen personer, som ur este-
tisk psykologisk synpunkt äro de minst tacksamma för karakters-
tecknaren och som derför rentaf icke tåla vid en mera i detalj
gående behandling. Så mycket dristigare framspringa derimot dra-
gen af berättelsens egentliga hufvudfigurer. Främst står den »odöd-
lige» Bräsig, tvärsäker och »bredspårig» i både gång och tankegång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
