Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
gifne ädlingen, livilken krossad och tillintetgjord framstår i skepnad
af en bedräglig, förrymd kramhandelsbetjent. Fru Groterjahn, som
nu känner sig i grund slagen, beherskar likväl situationen och
räddar sin ära i det hon, stolt som en drottning, skrider fram mot
det unga paret — Karl Jahn var för tillfället efterskrifven af sin
far, — lägger handen pä sin dotters hufvud och säger: »Mitt barn,
du har gjort ditt val. Din moder ger dig sin välsignelse!» —
Som reseskildring är berättelsen förfelad trots alla bemödanden af
tant Lina — en bedagad mamsell, gamle Jahns blifvande husfru
i andra giftet, som Reuter gjort till representant icke blott af det
djupa, tyska gemytet, utan jemväl i sin män af den tyska lärdo-
men, — att bibringa läsaren aktning för det historiskt-ideala mo-
mentet i uppfattningen af fornverldens sagoprisade platser. Än
mindre tillfredsställelse ha vi af Seminaristen Nemlichs faktiska
upplysningar, hemtade ur »lille Caundbich» — i förbigående sagdt
vore det fördelaktigare att denne Mentor lemnade annat folk i
fred och toge bättre hand om sin Telemak, unge hr Paul; — och
hvad herrarne Jahn och Groterjahn, såpsjudaren Bors och den
redlige drängen Jochen Klähn tänka sig, när de få skåda Athen
och Troja, är för oss af ungefär samma intresse som tjurens upp-
fattning af den nymålade herrgårdsgrinden. Såsom roman åter är
berättelsen genom de inströdda reseiakttagelserna, hvilka ur denna
synpunkt äro idel allotria, otillbörligt uttänjd och för öfrigt genom
hela tillställningen beröfvad en äfven för romanen icke ovigtig
fördel: rummets enhet. Karaktersteckningen vitnar eljest icke om
någon svaghet, och det är endast det orediga och vacklande i
sjelfva grundresningen, det sjelfsvåldigt hoplappade i detaljerna,
som gör historien mindre njutbar.
Och härmed är Fritz Reuters ärorika skriftställarbana intill
denna dag genomvandrad. Till omfånget är hans potetiska begåf-
ning, som vi sett, icke storartad. I detta hänseende är han af
många öfverträffad. Icke heller förspörjer man hos honom mycket
af de stora tankarnes djup. Han rör sig helst, har man sagt, på
tingens skimrande yta. Må man icke fatta detta som ett klander.
Det ligger i hans konstnärsindividualitet att se och framställa
saken på detta sätt. Hans styrka är skildringen af det alldagliga
lifvets egendomliga sidor, och dem har han återgifvit med en hu-
moristisk kraft, en hjertats innerlighet, en trohet i det lilla, som
på flertalet af hans verk satt oförgänglighetens insegel. Den tyska
kritiken har ställt honom i jemförelse med Immermann, med Auer-
bach, med Fielding, med Walter Scott, och till och med låtit honom
utgå från den sist nämde. Hvad mera naturligt var, äfven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
