Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fritz Reuter. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ REUTER. 411
Klaus Groth, den berömde holsteinske dialekt-diktaren, liar han
blifvit jemförd, mera likväl, som det vill synas, för att bereda en
ensidig högtysk kritik tillfälle att nu lika obilligt nedsätta Groth,
som han en gång blifvit öfverdrifvet upphöjd, än för att ur jem-
förelsen vinna någon belysning af det egna i Reuters diktarebe-
gåfning. Men om en tredje man, också en skald i tyskt landskaps-
mål och dertill en af förstå rangen, om schweizaren Bitzius,
pseudonymen Jeremias Gotthelf, har man haft ingenting att för-
mäla. Han är dock den, som gått förut; han har gifvit det rätta
uppslaget till den prosadiktning i folklig anda, bland hvars mest
lycklige fortsättare vi räkna Auerbach, Melchior Meyr, Reuter och
Bjömstjerne Björnson. Djupare, skarpare, mångsidigare i upp-
fattning än Reuter, står Bitzius i konstnärlig gestaltning af sitt
ämne knappast under sin plattyske broder i Apollo. Med hvarandra
jembördige i fråga om sjelfva humorns styrka, framträder denna
uppfattningsform hos bägge med omisskänlig artåtskilnad: hos Bitzius
med mera dragning åt det allvarliga, hos Reuter derimot med
afgjord lutning åt det sorglöst glada. Hos Bitzius är det strängt
sedliga, det religiöst, det moraliskt, ja väl äfven det politiskt refor-
matoriska ett hufvuddrag; hans flesta skrifter ha en skarp bismak
af tendens. Detta är icke fallet med Reuter. Blott en enda gang
— i Kein Hüsung — har han med tvifvelaktig framgång försökt
sig i den genren. Annars tager han gerna verlden sådan hon är
och leder hennes öden icke afsigtligt åt något visst håll lör att pa
sistone framtvinga en handgriplig sens moral. Äfven för honom
är väl det sedliga högsta lag, derimot felar han aldrig; äfven han
skipar rättvisa, låter dårskapen tukta sig sjelf, ger dygden sin
belöning och brottet sitt straff: men allt detta, så litet skol-
mästrande, så oafsigtligt, så lekande, så lätt betonadt, att man
knappt märker det. Reuter är humorist, icke moralpredikant, men
en humorist, som förkunnar, äfven han, på sitt vis ett själsstärkande
evangelium för den som öron hafver att höra. Ur ett rent och
friskt hjerta har han till oss burit fram det ljufliga budskapet, att
glädjen ännu finnes qvar i verlden, att i alla vidrigheter konsten
blott är att hoppas och hålla modigt ut, ty det goda segrar ändock
till sist. Det oefterhärmliga sätt, hvarpå Reuter bibragt oss denna
öfvertygelse, utgör hans stora berömmelse som konstnär; den varma
trofasthet, med hvilken han öfver allt uppträder för det bättre i
lifvet, har lärt oss älska honom som menniska, och det är en
ingalunda alldaglig företeelse att finna en man så väl förtjent af
både beundran och kärlek som Fritz Reuter.
V. E. Öman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
