Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
Konstakademiernas bestämmelse och framtid.
m.
Det akademiska väsendet aflöste skråväsendet, som hade blifvit
för trångt för de fria konsterna. En annan sammanslutning, ett
annat beröringssätt med kunderna och en annan undervisning
erfordrades, sedan den förelagts att återspegla lifvet i större bredd
och mångfald, än hvad fallet varit i medeltidens kyrkor och slott.
Med detsamma deras verksamhet påkallades i renaissancepalatsen
eller ock löstes ur allt dekorativt sammanhang, trädde deras idkare
ut ur verkstaden och blefvo hemmastadda uti högre bildnings-
kretsar, dem de också rätteligen tillhörde genom en lärdom, som
numera var oundgänglig för deras konst, och då yrkena, äfven de
närmast befryndade, icke följde dem i detta hänseende, bief en
brytning svår att förebygga.
Men rörelsen stannade icke vid en sjelfständiggörelse i egna
korporationer och med eget undervisningssätt. Dels för att hjelpa
sig under fejden med skrået, dels och i synnerhet under inflytande
af samhällets allmänna riktning till monarkiskt envälde öfverlem-
nade sig den nya korporationen i Frankrike åt regeringen, som
förvandlade henne till ett institut med bestämmelse att befrämja
de fria konsterna, hvilka dermed uttryckligen upptogos bland före-
målen för regeringens omsorger. Verket, som hade en af stats-
funktionärerna i sin spets, förfullkomnades genom ett antal under-
ordnade, uti rikets olika delar förlagda akademiska skolor och
erhöll så uteslutande privilegium på odlandet af skön konst. Ej
blott utsigterna på en ansedd ställning, förmånerna och understöden,
utan äfven stadgandet att man måste tillhöra akademien för att
icke hemfalla under skråordningen, förmådde den franske målaren
och skulptören att ingå i akademien, der dock endast ett utvaldt
fåtal räknades för någonting, och om detta stadgande sedermera
icke så noga efterlefdes och enskilte konstnärer kunde ställa sig
oberoende, så var det derför att i verkligheten upphofsmannens
tanke icke riktigt förverkligades. Då akademien 1803, efter tio
års tillintetgörelse, återupprättades som en femte klass af franska
institutet, vid hvilket tillfälle arkitekturakademien, som haft sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
