Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 413
skilda ehuru alldeles analoga utveckling, sammanslogs med den-
samma, bortföll helt och hållet detta sken af korporation, menig-
heten af konstnärer fick intaga hvilken ställning de behagade, men
den akademiska elitkretsen qvarstod; dess midt, såsom den efter-
sträfvansvärda, ärorika, af statsmakten utmärkta och befästade
position, der man hvilade sjelf i lugn och medelst statsmakten,
genom skolan och understöden, dirigerade konstodlingens gång.
Denna så märkliga förändring från de fria konsternas oregle-
rade ställning i Italien, Spanien, Belgien och Holland under tiden
de blomstrade som bäst, har icke kunnat annat än märkbart åter-
verka på dem sjelfva. Deras historia sedan dess erbjuder en i
mycket förändrad anblick. Utvecklingen har fått en jemn och
stadig fortgång, som den tillförene icke egde. När och hvar det
akademiska systemet införes, vidtar en konstodling som väl har
sina skiften men icke mera afstannar. Det exceptionela, som der-
förinnan utmärkte konstnärens uppfostran och verksamhet, synes
mer och mer lemna rum för uppfattningen af konstnärskallet såsom
ett formligt lefnadsyrke, ett mellanting mellan tjenstebefattning och
fritt näringsfång, för hvilket man gerna begagnar uttrycket pro-
fession. Den konstnärliga professionen erhåller derjemte en be-
ständigare begränsning än under förra renaissancen, då konstnären
målade, skulpterade, ciselerade, bygde kyrkor eller vallar, hur det
föll sig. Det vill synas som om specialiseringen skulle fortgå ända
derhän att målarekonsten allena gåfve upphof till flere skilda pro-
fessioner. I sammanhang härmed står en annan likaså i ögonen
fallande omständighet, nämligen de fria konsternas spridning genom
ett jemförelsevis större antal idkare och till vidare kretsar. Egandet
af konstverk, förut en kommunens, kyrkans eller potentatens sak,
är utsträckt till de högre bildningskretsarne i gemen och inom
denna sålunda utbredda odling märker man, sedan detta system
infördes, en likhet i framställningssätt, beroende på likartad upp-
fattning och enahanda metoder, som bildar det mest slående af-
brott imot det förra tidskiftets många skolor och stora olikhet
imellan stylarne inom skolan. Der märkbarare olikheter före-
komma, äro de nästan alltid frukten af en uttrycklig opposition
imot den akademiska konsten.
Men denna större och stadigare utbredning, hvilken väsent-
ligen befrämjats af det akademiska systemet, får man tyvärr icke
uppskatta som en likaså stor vinning för konsten sjelf. Man hade
uteslutit vinstbegäret, det merkantila intresset, som var den breda
impulsen uti skråverksamheten, men det kan i fråga sättas om de
drifljädrar statsmakten i stället insatte, verkat så i allo helsosamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
