Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 FRAMTIBEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
pâ konstodlingen. Närmaste frukterna voro de som Lebrun och
hans akademi bragte i dagen, och deras värde kan icke anslås
särdeles högt. Lebrun fick i sin hand alla de stora arbetena vid
Louvrens och Versailles’ dekorerande, och hvad han icke sjelf
medhann, måste de andre utföra enligt hans teckningar. För
resten var det icke heller rådligt för hvem som ville komma fram,
att måla annorlunda än konungens förste målare och akademiens
direktör målade. Då hans maner var i konungens smak, huru
skulle icke konungens akademi rätta sig derefter? Förmådde Vasari
med den ringa påtryckningen inom akademien i Florens, bringa
stylfrågan till lycklig lösning, så skulle väl Lebrun, som på detta
område var statsintressets ombetrodde man, förmå bringa enheten
till stånd bland konstnärer, hvilka sjelfve sågo sin högsta uppgift
i att tillfredsställa sagda intresse. När Colbert undanträngdes af
Louvois, som protegerade Mignard, inträffade väl ock i akademien
en ministerförändring; Lebrun förlorade sitt inflytande, grämde
sig till döds och efterträddes af medtäflaren, men likformigheten i
framställningssättet rubbades derför icke. Allmänneligen återspegla
konstverken från denna tid främst det majestätiska, de må behandla
hvilka ämnen som helst. Icke blott att konungen och hans om-
gifning figurera främst i hela denna bildverld, sjelfva uppfattningen
och dess uttryck i maneret röja hofkretsens karakter. Den åskåd-
ning af tidsåldern man erhåller i den Lebrunska akademiens verk
ger dem visst ett slags värde, men det är ett historiskt värde; det
estetiska är långt mindre. Kompositionens förtjenst ligger mest i
den mytologiska lärdomen, teckningen är säker och snabb, men
flyktig och naturlös, färgen är tung och konventionel.
Genom att befästa ett sådant maner gjorde sig den nya in-
stitutionen föga förtjent af konsten, men det har icke heller under
senare perioder lyckats henne rätt väl med uppdraget att tjena
staten. Det har visat sig gång på gång att konsten, såsom upp-
tagen på stat, med åligganden att förhärliga statschefens eller,
låt vara äfven, nationens bedrifter, på ett ganska medelmåttigt sätt
fyller sitt åliggande. Man är nu visserligen van att anse dessa
för statens räkning genom de tjenstgörande konstnärerne framal-
strade skulpturverken och målningarna såsom den moderna kon-
stens storverk, och för tillfället hafva de äfven af den ledande
opinionen firats som hennes triumfer. Men liksom det gick med
Lebruns mytologier och med van der Meulens bataljplaner, så gick
det med statsaktionerna från första kejsardömets tid, så håller det
på att gå med dem som framalstrades af Horace Vernet och de
andra statsartisterna under Ludvig Filip, och så går det helt sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
