Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 415
kert med det som målats och skulpterats till andra kejsardömets
förhärligande: redan den påföljande generationen finner dem trå-
kiga och efterverlden ser i dessa ändlösa verk knappast annat än
det historiska värdet. Pä några undantag när, der händelsevis en
konstnärlig inspiration, som visserligen är någonting annat än den
monarkiska eller nationalkänslans ingifvelser, varit med vid verket,
kunde konstodlingen undvara hela den målade och skulpterade
monitören i Frankrike, och till på köpet de mindre upplagorna i
andra länder, lättare än stanzerna i Vatikanen eller ett dussin små
holländska genrebilder. Då orsaken icke kan ligga i uppgifternas
beskaffenhet, måste den sökas i de profana inflytelser af fåfänga,
lust att behaga och vinna äreställen, som blifvit satta att syste-
matiskt verka inom konsten, men hufvudsakligen dock i det em-
betsmannamässiga sätt, hvarpå dessa arbeten framkallats. Der
någon gång, såsom i München, en konstsinnig furste personligen
stått i spetsen för verket, har resultatet utfallit något lyckligare,
än der beställningarna uppgjorts och valet af konstnär träffats på
sätt som regeringsärenden vanligen bedrifvas.
I allmänhet sagdt och uppriktigt taladt, så har staten blifvit
rätt illa betjenad af det verk som Colbert och Lebrun i samråd
uppsatte, och föga bättre har det visat sig lämpadt för konstnä-
rens behof, jag menar den med snille begåfvade konstnärens.
Historien om den olycklige Carstens, som råkat in i Berliner-
akademien, der han trodde sig finna det ekonomiska stödet för
sina sträfvanden, är ett slående bevis på huru föga embetsverket
och konstnären, som arbetar efter verklig ingifvelse, passa för hvar-
andra. Han ansåg sig hafva erhållit reseunderstöd till Italien för
att bättre utveckla sitt snille, och ministern ansåg sig hafva gifvit
det för att bättre utbilda en professor. Den senare fordrade rese-
berättelser samt imellanåt ett verk till intyg på fliten, för att un-
derstödet statutenligt skulle kunna fortfara, och konstnären, som
bar i sitt inre en omgestaltning af konstens framtid, kunde ej
förmå sig till att efterlefva gamla statuter. Det klingade nästan
narraktigt i ministerns öron, då Carstens skref: »Om naturen nå-
gon gång frambringar ett snille, hvilket endast sällan inträffar, och
tränger sig detta genom tusen vedervärdigheter fram i dagsljuset,
så må man understödja det. Hos efterverlden vinner en monark
lika stor ära genom att hafva understödt ett snille, som genom
eröfringen af en provins eller en vunnen batalj.» Ministern sva-
rade ej utan hån, att svårigheten låge i upptäckandet af det verk-
liga snillet, att man i denna punkt måste hafva förtroende till den
kompetenta auktoriteten (akademien), ty ens egna försäkringar vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
