Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 419
allt intresse, och äfven beröm; intet eller nästan intet af gedigna,
stora, mästerliga verk, som vore värda beundran och entusiasm.
Mycken talang, föga snille, mycken framgång, föga ära. Vid det
man ser huruledes förmågan att producera blir klenare på samma
gång den utbreder sig, kunde man säga att intelligensens rike är
som ett annat rike, der kapitalets kraft förminskas i den mån det
söndersmulas, eller man kunde tänka sig att den menskliga anden
i sin helhet förhåller sig som en gifven terräng, der en viss qvan-
titet närande och produktiva safter frambringa resliga stammar
eller småskog, alltsom man vill hafva det, hvarvid man kan räkna
ungefär tjugu buskar på en ek.» Nästan samma omdöme uttrycker
Théophile Gautier på annat sätt i sitt bekanta utrop: »huru sköna
saker skulle icke alla dessa skicklige män framställa, om de blott
hade någonting att framställa», och utropet tillämpas af den tyska
kritiken på det stora måleriet vid internationela utställningen i
München. Man tyckte en tid att Piloty i München väckte till lifs inom
dess akademi en ursprungligare, mera äkta konst, men redan efter ett
par årtionden förefaller också hans skola såsom en mera torr lärdoms-
frukt. Hans läromästare, de belgiske akademikerne, Gallait, de Keyser,
så högt uppburne på fyratiotalet,beundrarmanänförde samvetsgranna
studierna, de patriotiska motiven, ett utförande utan vank eller fel, men
åskådaren fängslas icke mera, emedan inspirationen ändock är svag.
Denna förgänglighet röjes än märkbarare hos de gamla Düssel-
dorfarne, hvilka då visst egde en inspiration, men som var religiös,
poetisk, romantisk, sällan af konstnärlig art.
Orsaken till snillets sällsynthet i förhållande till produktionernas
mängd finner äfven Viardot i de lättnader man uppfunnit och syste-
matiskt söker bereda snillet. Konsten är »en planta, som slingrar
sig undan odlingens lagar, undandrar sig alla de konstlade kom-
binationer man upptänker till hennes fortplantande, naturaliserande
och länkande» eller, för att begagna Platos liknelse, »konsten är
en lundernas fågel, som hatar buren och älskar friheten.» Detta
skulle vi sålunda uttrycka, att konsten, såsom snilleverksamhet, är
en tillfällig sak, som icke låter sig regelmässigt bedrifvas. Vill
man i embetsväg framkalla hennes verk, eller föreskrifva hennes
idkare en viss terminlig eller på annat sätt bestämd verksamhet,
så flyr inspirationen bort och endast det lärda eller tekniska uti
verksamheten återstår. I otaliga fall visar konstnärernes lefnads-
historier huru snillet hos en del vaknat sent, hos en annan del
tidigt bortvikit, och om man nu ändock ville göra en sådan verk-
samhet till ett regelbundet lefnadsyrke, huru skulle icke detta inom
konsten uppdrifva öfvermåttan den välskolade virtuositeten och hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
