Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
allmänheten åter alstra den så öfverhandtagande tillfredsställelsen
med en sådan virtuositets alster. Var nu konsten engång för alla
uppförd på furstens eller statens ordinarie budget, huru skulle icke
äfven den gode medborgaren, utan afseende å sitt personliga behof,
uppföra henne å sin? Ansågo sig fursten och nationen böra be-
främja konsten, emedan hon spred glans öfver dem, huru skulle
icke äfven inom allmänheten hennes verk blifva en nödtorft och
en hederssak för hvar bildad man? På samma sätt som bland konst-
närerne de verldsliga impulser, som innebäras i tillfredsställandet af
furstens behag, höjandet af nationaläran, allehanda patriotiska rö-
relser, eller ändå sämre, vinnandet af akademisk och annan verlds-
lig utmärkelse, sattes att systematiskt verka i stället för den äkta
konstnärliga inspirationen, så följde ock af systemet att inom all-
mänheten det mindre var det vackra konstsinnet som föranledde
köpen, än ett patriotiskt uppmuntrande och befrämjande eller, ändå
sämre, ett begär att sprida någon del af glansen öfver sig sjelfva.
Det var också oundgängligt för en konst, som skulle producera
mycket och reguliert, utan afseende på om inspirationen var medom
verket, att en större allmänhet köpte utan att så noga rådfråga
sitt konstsinne. Och äfven om konstsinnet rådfrågades, huru skulle
icke detta under tidernas längd påverkas af institutet, som med
auktorisation af staten satte värde på konstnärerne och deras verk?
Det var möjligt för de ledande inom akademien, för Vasari med
sitt michaelangelska manér, för Lebrun och efter dem så många
andre direktörer, att påtruga konstnärsgenerationer sitt framställ-
ningssätt, icke genom snillets, utan genom ställningens öfverlägsen-
het, och så blef det än lättare för akademien att forma allmän-
hetens smak, att sätta näsa på densamma, såsom Carstens ut-
tryckte sig.
Vi äro härmed komma till akademiens uppfostrande verksam-
het, hvilken är att anse som kärnpunkten i hela systemet. Vi
hafva skärskådat verkningarna af den lefnadsställning staten kunnat
bereda konsten och konstnärerne, och det återstår att lära känna
frukten af det akademiska undervisningssättet. Det var fortfarande
Caracciernes metod som, förfullständigad och på olika sätt varierad,
vidmakthölls i den akademiska skolan. Hon öfverensstämde ock
på det förträffligaste med ett system, som ansåg enheten i fram-
ställning vara högst vigtig och eftersträfvansvärd. I skolan ut-
vecklades och inplantades måttstocken, enligt hvilken konstnären
skulle rätta sig och som borde vara den goda stylens fasta ge-
mensamma band. Genom den akademiska posen, hvilken eleverne
termin efter termin eftergjorde, är det lätt att igenkänna verken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
