Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 421
af hela adertonde seklets konst. En dag, dä eleverne i Davids
atelier råkat i delo om hvilken ställning modellen borde intaga,
lät mästaren vid sin ankomst denne återgifva de föreslagna attity-
derna och nagelfor strängt med förslagen. »Jag slår vad», sade
han, vändande sig till en yngling, som plägade besöka akademiens
sköla, »att det är dusom angett denna härliga pose, hvilken spän-
ner modellens bröst till likhet med ett fågelskrof», hvarefter han
beskref, huru de konventionela rörelserna och ställningarna åstad-
kommos i akademien medelst rep och träbitar under modellens
armar och ben.
Denna onatur hade akademien visserligen icke uppfunnit, men
exemplet visar huru hennes skola kunde tjena till att befästa tidens
missriktningar och utbreda dem som principer hos konstnärsgene-
rationer. Hvad som skall passa för alla elever på klassen och som
af olika professorer skall kunna bibringas dem, kan endast vara
detta abstractum af teknisk färdighet och insigt, uti hvilket tidens
konst återfinnes på samma sätt som tidens vetenskap återfinnes
uti lärdomsskolans kurser. Men äfven der någon viss missriktning
icke afsatt sig uti den triviala grunden, der denna utgöres af de
sundaste principer och de riktigaste maximer, uteblir imellertid
icke den för snillet förlamande inflytelse, som Carstens anmärkte
hos den akademiska undervisningen. Det utmärkande för Carac-
ciernes metod, som skilde densamma från Leonardos skola och
gjorde den så väl lämpad för ett statsinsitut, var den opersonliga
undervisningen. Caraccierne skilde sig ock från manieristerne ut-
tryckligen deri, att de icke ville påtvinga lärjungarne sin styl, utan
endast gifva dem en handledning till att göra en egen. Det är
också klart, att då ett antal professorer turvis sköta klassen eller
äfven efter hvarandra undervisa lärjungen, är det endast det all-
männa i uppfattningssätt och förfarande, som, jernte lärorna och
maximerna, kan på detta sätt meddelas. Då nu skolan år efter
år, i den falska föreställningen att sålunda dana mästare, spänner
de individuela anlagen, vid menniskans böjligaste ålder, uti detta
schemats Prokrustes-säng, inses för hvilka vådor äfven den yppersta
begåfning blir utsatt. Caraccierne stannade ändock vid en tidi-
gare punkt, der de hänvisade eleven, om ock pa ett oriktigt sätt,
till egna studier. De moderna konstinstituten derimot hafva åtagit
sig att slutföra utbildningen. Efter att hafva bjudit eleven, såsom
ledning för hans åskådnings- och uppfattningssätt, ingenting annat
än detta famösa akademiska ideal, denna liflösa abstraktion, som
är närmast slägt med anatomiska och zoologiska planschverk, och
i hvilket modellens konventionel pose har gjort ungefär samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
