Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
tjenst som Rafaels bekanta certa idea, får han betyg pä att vara
mästare, ja det ges akademier, som uttryckligen gifva honom he-
derstiteln af akademiens elev, på samma sätt som man eljest kallar
sig elev af den eller den mästaren.
Det var insigten af denna metods otillräcklighet, som i de tyska
akademierna framkallade de så berömda mästarklasserna, i hvilka
lärjungen inträdde för att under en viss mästares ledning invigas
i en speciel konst. Häri låg ofelbart det riktiga, att den rent
skolmässiga undervisningen nedsattes till en blott förberedelse, me-
dan den specifikt konstnärliga återfördes till ateliererna, ty såsom
sådana tänkte man sig dessa målare- och bildhuggareklasser. Här
skulle nu eleven, arbetande under mästarens ögon, imottaga de
personliga inflytelser, som omsider befunnos erforderliga till att
utveckla snillet. Men denna förknippning af skola och atelier på
akademisk grund har icke lyckats väl; den inre motsägelsen mellan
embetsverket och konstnärskapet framträdde blott desto tydligare.
Mästarklasserna eller de akademiska ateliererna, som uppfunnos i
Düsseldorf, samt derefter infördes i Antwerpen och andra akade-
mier, hafva blott tjenat till att förlänga det förlamande tvånget;
de bragte nya vådor åt den lilla rest af originalitetet, som kunde
förefinnas efter förberedelsen i skolklasserna, de hafva ökat lär-
domen, korrektheten och likformigheten, men ytterligare på be-
kostnad af snilleverksamheten. Ty imellan mästaren, som i em-
betsväg är skyldig imottaga eleven, sedan denne genomgått de för-
beredande klasserna och af juyn eller rådet eller senaten förklarats
mogen för hans handledning, och eleven som af den fortverkande
skolmaschinen skjutes in i hans atelier och intet annat val eger,
såvidt han vill begagna de akademiska förmånerna, uppkommer
icke den rätta vexelverkan. Redan denna tvungna samvaro är eg-
nad att göra professorns undervisning formel i stället för lefvande.
Och betänker man, huru i all statutmässig tjensteverksamhet ruti-
nen förr eller senare gör sig gällande, i följd hvaraf handled-
ningen blir en schablon, som är lika för alla, i stället för att vara
en lefvande vexelverkan mellan två befryndade skaplynnen, så fin-
ner man lätt, att i den officiela atelieren icke bjudes hvad den
blifvande konstnären sist och slutligen behöfver.
Den specifika undervisningen för konstnären gäller nämligen
ingenting mer eller mindre än hans hela uppfattning af lifvets
företeelser, hvilken, som bekant, är olika färgad efter en hvars
olika individualitet. Skall det gryende snillet erhålla någon hjelp
vid utvecklandet af sin uppfattning, så kan det ske endast genom
att möta en befryndad konstnärsande, som redan utbildat sin och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
