Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. NOVEMBER.
fälliglieter systematiskt, sâ får man till stånd blott en kronolands-
väg, beqväm för livar man, men oändamålsenlig för snillet.
I känslan af denna brist på en personlig ledning, som kunde
verkligen lifva lärjungen samt leda och pröfva hans anlag, har
akademien uppfunnit prisbelöningen och konkurrensen. Då hän-
förelsen för konsten, den mästaren genom sitt umgänge kan väcka
hos lärjungen, skall ersättas genom medaljer och diplomer, röjes
äfven dermed systemets svaghet jemte dess genomgående tendens
att i konsten inmänga fåfängliga motiv. Är det en betänklig
sak, att systematiskt medelst sådan profan utmärkelse uppmuntra
dem, som skall finna sin rätta lust i det ideala, så är det ock en
vansklig sak, att medelst konkurrensen vilja pröfva förhandenvaron
af denna lust och förmågan af dess tillfredsställande. Mer bräck-
lig visar sig knappast den akademiska skolan än i denna slagruta,
som det akademiska rådet, senaten eller juryn pålägger en eller
två gånger om året till att upptäcka hvar snilleådrorna gå och
hvar de saknas. Om staten trodde sig hafva funnit uti detta sala-
rierade kollegium, som sammanträder och med mer eller mindre
lifvade, mer eller mindre öfvade blickar granskar de förelagda teck-
ningarna eller kompositionerna, röstar och åtskiljes likgiltigt som
man kom, det sannskyldiga redskapet till att utfinna nationens
snillen, dem staten sedan borde taga vara på för den eftersträfvade
nationalglansens skuld, så visa otaliga konstnärsbiografier medlets
oändamålsenlighet. Ingenting är vanligare, än att de äkta konst-
närerne vid skolgången fastnat i någon af de trånga öppningarna,
om icke det att de alldeles gått skolan förbi. Detta är ock den
svaga punkten, som förorsakat akademiens försvarare ett stort
bryderi. Kugler erkänner, på tal om den öfverhandtagande me-
delmåttan och pauperismen i konsten, att kontrollen är svår att
utöfva, men å andra sidan kan han icke, genomträngd som han
är af vördnad för byråkratstatens högre intelligens och förmåga?
frångå att ju »en uppriktig ledning bör kunna skilja den äkta ta-
langen från den inbillade», ja också «igenkänna talangens karakter
och mått samt derefter inlänka den på det för densamma lämpade
verksamhetsområdet.«
Men med alla dessa bristfälligheter och så illa hon än betje-
nar snillets utvecklande, är icke destomindre konstskolan en lör
odlingen oumbärlig sak. Visade sig den skolmässiga undervis-
ningen behöflig redan på Leonardo da Vincis tid, så kan den i våra
dagar än mindre umbäras. En konst, som vill återspegla lifvet
ifrån dess minsta rörelser i naturen intill dess mest monumentala
yttringar inom andens verld, förutsätter för sin framställning en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
