Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 425
mångfald af kunskaper, hvilka icke ens den snillrikaste kan und-
vara. De anatomiska studierna, som drefvos i Carccierernes skola,
måste drifvas ännu längre af adepter, hvilka böra återge, såsom
fallet är i den moderna batalj- eller jagtbilden, de mest plötsliga
och ovanliga kroppsrörelser, och för att säkert affatta alla de in-
vecklade rumförhållanden, man numera vill finna på duken, förslår
den egna iakttagelsen visserligen icke. Det traditionela vetandet,
som fortplantades i skråverkstäderna, återfinnes i långt ymnigare
mått och bättre form uti konstens hjelpvetenskaper, och sättet att
meddela dessa är uppenbarligen det skolmässiga. Det bör villigt
medgifvas, att utan de vetenskapliga insigter som konstskolan bi-
bragt, den moderna konsten icke varit mäktig att med sådan sä-
kerhet utbreda sig återspeglande öfver alla områden. Men äfven
den gemensamma grunden för all konstnärlig teknik, tecknandet,
meddelas med större fördel och framgång i skolan klassvis, än i
atelieren åt en och en i sender. Det är så uppenbart, att ögats
och handens öfning till att snabbt och troget återge studiebladen
och naturföremålen kan förträffligt bibringas genom korrigerande
på klassen, att väl enhvar mästare skulle anse sin tid kunna bättre
användas, än till att bibringa dessa elementer åt nybörjare, en
efter annan, som söka inträde i hans atelier. Men måste väl der-
för instämma i hvad Kugler yttrar, då han försvarar konstakade-
mien och, efter att hafva uppräknat föremålen för den skolmässiga
undervisningen, tillägger: »allt detta är saker som, från den ena
eller andra sidan betraktade, äro nödiga för den konstnärliga ut-
bildningen, dem snillet ingalunda har med sig, då det inträder i
verlden, och hvilka svårligen på annat sätt blifva erbjudna det-
samma i likadan fullständighet och med så tillräckliga medel som i
akademierna. Den enskilte mästaren, som samlar ett antal unga
konstnärer såsom medbjelpare i sin atelier, är sällan i stånd att
meddela dem mer än en blott ytlig undervisning i konstens fun-
damenter och derpå visserligen sin egendomliga praktik, sitt åskåd-
nings- och uppfattningssätt; historien är blott alltför rik på exempel,
huru en skola, hvilken väsentligen uppkom blott genom deltagande
i mästarens arbeten, visar sig vara föga annat än en ytlig härming
af hans egenheter.»
Det är dessa uppenbara fördelar och den derpå grundade
oumbärligheten af en skolmässig undervisning, som hufvudsakligen
upprätthållit akademien vid alla omstörtningsförsök. För alla de
gånger man entusiasmerat sig för den så naturkraftiga och gedigna
uppfostran i de gamla skråen, så hafva dock sällan någon atelier-
skola af den gamla sorten velat komma till stånd. Man får väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
