Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 427
hemliga förhoppning att bland de utbildade funnes törhända äfven
de rätta konstnärsanlagen; men hvilket vore dä ändamålet med de
öfriges skolgång? Man kunde ändock tänka sig att staten egde
ett intresse vid det utkorade fåtalets fortkomst, men ett ändamåls-
löst uppfostrande sådant som det stora flertalets, hvilka för konsten
saknade den rätta begåfningen och för öfrigt intet mål egde för
sitt formsinnes utbildning, kan icke vara någon riktig hushållning
med naturens intelligens. Det vill synas som härvid någon analogi
med lärdomsskolan, som ju äfven lägger grund för vetenskapsman-
nens bildning, men dock icke afser att dana vetenskapsmän utan
endast att sprida vetandets elementer i den allmänna bildningen,
skulle föresväfvat den akademiska undervisningens försvarare, enligt
hvilken analogi all den undervisning, som icke komme den äkta
producerande konsten tillgodo, dock büre sin frukt i den allmänna
bildningen. Formsinnets utveckling genom öfning i tecknings-
konsten är visst ock af största vigt för den allmänna bildningen,
men den har lämpligare blifvit godtgjord på annat sätt, då teck-
ningsundervisningen mer eller mindre fullständigt upptagits i de
vetenskapliga läroanstalterna; konstskolan derimot kan icke i ett
sådant mål hafva sitt berättigande. Så visst som konsten är pro-
duktion, så visst måste ock konstskolan hafva ett praktiskt syfte,
och då hon imellertid ledde flertalet af sina elever under två, tre
eller flere år af menniskans afgörande utbildningsålder till intet
sådant resultat, qvarstode dock Carstens’ något kärft uttalade före-
bråelse, att konstskolan frambringar en mängd oduglige medlemmar
i samhället.»
Omkring denna svårighet bar frågan om konstakademiernas
organisation i synnerhet rört sig intill sista tider. A ena sidan
nödvändigheten att gifva skolmässig förberedelse åt de fria kon-
sternas idkare, å den andra det ändamålslösa undemisandet af
alla elever, hvilka egde form- och färgsinne, men icke den rätta
konstnärskallelsen och dem skolan icke förmådde i tid bortvisa.
Ur denna svårighet synes nu en utväg öppna sig, hvilken i en
snar framtid lofvar att leda konstundervisningen till en sund och
solid grand. Utvägen går öfver den numera frigjorda handtverks-
konstens område.
Medan de fria konsterna, såsom vi sett, i statens tjenst och
vård burit glänsande men något ihåliga och osunda frukter, foit-
lefde de ofria konsterna i skråtvånget. Jag behöfver icke här
uppehålla mig vid den ganska vackra blomstring, som icke förty
röjes i en del grenar under adertonde seklet. Den fint utbildade
smaken hos århundradets aristokratiska kretsar uppehöll en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
