Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 431
bruket inträder, och för att sålunda, om möjligt, bevara sin existens
hafva en del akademier ändtligen beqvämt sig att upptaga handt-
verkskonsten i sin läroplan. »Det är uppenbart», heterd et i för-
slaget till reorganisation af Brüsselerakademien 1862, »att denna
undervisning finner sin naturliga plats i en sådan skola som akade-
miens. Vid sidan af de rena konststudierna kan konstens tillämp-
ning på industrien utveckla sig. Detta blir väl en skild afdelning,
men på samma gång en omedelbar följd af den egentliga under-
visningen, hvilken på sätt och vis skall stråla ut öfver den indu-
striela.» I enlighet härmed innebär ock förslaget, att den senare
skall anordnas efter konstens trenne hufvudgrenar, för de arkitek-
toniska, de plastiska och de målande yrkena. I samma syfte re-
organiserade sig Berlinerakademien 1869, och nyligen har konst-
skolan i Stuttgart i sin läroplan infört en förträffligt anordnad
undervisning för de högre yrkena.
Huruvida dock akademien, genom att omforma sin skola i
enlighet med tidens fordringar, kan för öfrigt bevara sig och sin
uppgift att vara ett statsinstitut till de fria konsternas befrämjande,
är ganska tvifvelaktigt. Det må vara att en anstalt, som ger en
skolmässig undervisning till det allmänna formsinnets utvecklande,
är ett lämpligt föremål för regeringens vård och omkostnad, med
att en institution vore erforderlig för det att furstemakten dermed
hedrade och hägnade konstnärer, klingar redan som en åsigt från
en förgången tidsålder. Det kan i våra dagar anses som en större
heder, att vara delaktig i »arbetets ära», och som en större trygghet,
att vara delaktig i den stora industriel rörelsen samt värnad af
de lagar, som skydda uppfinnarens rätt. Afser man åter akade-
miens uppgift, att med understöd, salarier och andra lättnader
forthjelpa nationens snillen, dem hon i sin skola skulle upptäcka,
så torde hon hafva spelt ut sin roll i det ena som i det andra
hänseendet. Har det nogsamt visat sig, att de rätta lättnaderna
eke kunna tillskyndas den begåfvade i embetsväg, så vill detta
säga, att de skola tillskyndas honom af den hand som i hans inre
nedlagt begåfningen. Hvilka redskap, i form af vänlige gynnare,
befryndade och kärleksfulle mästare, oförutsedda arbetstillfällen,
denna hand må begagna, så gifves endast på detta sätt utsigt för
att lättnaderna komma i rätta stunden och blifva lämpade efter
den begåfvades originalitet.
Den konstens emancipation från staten, som redan Carstens
påyrkade, men utan hopp att få upplefva den, synes sålunda vara
nära förestående. Trots all deras menliga inverkan voro angreppen
mot akademien förgäfves, så länge de fria konsterna stodo utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
