Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 3. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
vexelverkan med sitt naturliga underlag. Det ges dock en sida af
akademiens verksamhet, som är hållbar och genom hvilken hon
äfven i framtiden kunde gagna. Hon har icke blott förmedlat mellan
staten och konsten, utan ock mellan konstnärerne och allmänheten,
dels i det hon påsatt de förre och deras verk ett visst värde,
genom tilldelande af akademiska värdigheter, pris och diplom —
detta hallstämplande, som akademien i tiden ärft ifrån skrået, —
dels i det hon genom utställningar beredt en mötesplats åt pro-
ducenten och afnämaren. I förra hänseendet har dock statens
mellankomst visat sig skadlig, i senare hänseendet är den åtminstone
öfverflödig. Det vore väl imellertid knappast rådligt, att de fria
konsternas idkare, åtminstone der allmänhetens konstsinne ännu
icke vaknat till synnerligt lif, afstode från hvarje sådan förmed-
lande inrättning, lemnande åt den enskilte att arbeta sig fram på
ryktets marknadsplats, åt den enskilta företagsamheten att skaffa
kunder åt verkena. Det är visst uppenbart att till stor del för-
medlingen kommer att ombesörjas på vanlig affärsväg, genom
konsthandeln, som utvecklar sig till en allt större betydenhet, men
då konstverket är enda exemplaret, behöfves en större mötesplats,
om det skall ega utsigt att erhålla den bästa möjliga köpare.
Man kunde nu tycka, med hänsyn till den omfattning som skall
gifvas skolan, som om den förmedlande austalten äfven torde om-
fatta de konstnärliga producenterne i gemen eller ungefärligen
erhålla samma organisation som denna académie de jonction, hvars
sammansättning vi tidigare lärde känna. Men dels behöfva de
fria konsternas verk, af anfördt skäl, en mötesplats af annan be-
skaffenhet än de konstindustriela, dels ligger en sådan fast kor-
porativ sammanslutning, bygd som denna var på ett uteslutande
privilegium, alldeles icke i tidens lynne. Dess ställe intages allt
mera af fria föreningar mellan konstnärerne, med eller utan till-
träde af konstvännerna. Oberäknadt de egentligen så kallade konst-
föreningarna, med uttryckligt syfte att bispringa och med den
betänkliga utlottningsmetoden, dem jag derför anser blott som en
ohållbar öfvergångsform, hafva fria föreningar under olika form
och namn, Konstnärsgille, Künstlervereine, Sociétés, — i England
äfven under namn af Academies, uppkommit desto talrikare, ju
mera vaket och verkligt konstlifvet visat sig på en ort. Af dessa
föreningar kan icke blott utställningsbestyret öfvertagas, utan ock
en förmån ernås, som det låg i statsinstitutets natur att åsidosätta.
Utan att ega den korporativa karakter, ej heller det furstliga
patronage, som i tiden var behöfligt för de gamla italienska akade-
mierna, erbjuda de dock samma sällskapliga fördelar, det kamrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
