Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Några röster om skandinavismen. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA RÖSTER OM SKANDINAVISMEN. 435
I detta års Julihäfte af den berömda tidskriften Edinburgh
Review finna vi en rätt anmärkningsvärd uppsats om den skandi-
naviska frågan. Det kunde väl tyckas, säger författaren, som skulle
ännu både den spekulative och den praktiske politikern ha syssel-
sättning nog i skärskådandet af det fransk-tyska krigets följder.
Men härjemte finnas frågor, som väl må vara af ringare vigt och
som ligga utanför området af stundens politik, men hvilkas lösning
ej kan undgå att hafva en betydlig inflytelse på Europas framtid,
och hvilka det derför skulle vara orätt att förbise: bland dessa
frågor af andra rangen intager den skandinaviska en framstående
plats.
Författaren i den anförda tidskriften, som till en början korte-
ligen redogör för Preussens förfarande mot Danmark och i Nord-
slesvig sedan freden i Prag, gisslar skarpt »den egendomliga bland-
ning af förslagenhet och oförsynthet, hvarmed furst Bismarck kring-
gått sina löften och öfverlistat dem, som haft att underhandla med
honom», liksom han efter förtjenst bedömer det våldsamma germa-
niseringsarbetet i Nordslesvig och den hänsynslösa ifver, hvarmed
de tyske representanterne, som förut i tid och otid åberopat natio-
nalitetsprincipen, nu skänka sitt bifall åt den systematiska kränk-
ning af denna samma grundsats, hvarigenom man hoppas åstad-
komma en fait acompli i Nordslesvig och »förändra befolkningens
karakter, innan någon intervention kan ega rum» till genomdrif-
vande af bestämmelsen i Pragfredens femte artikel. Det är sant,
att en ringa del af den tyska pressen motsatt sig denna annexions-
politik, men dess bemödanden ha varit lika fruktlösa, som de
neutrales protester. Författaren nämner här, att i midten af
September förlidet år lord Granville vändt sig till furst Bismarck
med en påminnelse, att nu vore det passande ögonblicket kommet
att uppgöra tvistefrågan med Danmark, när uppfyllelsen af Prag-
fredens löfte ej längre kunde anses såsom en för Preussen sårande
eftergift åt Frankrikes fordringar; men denna hemställan lemnades
utan svar. Att ett sådant de tyske statsmännens beteende särskildt
prisats af den litterära och lärda klassen, röjer en af de sorgligaste
följderna af militärandans öfvervigt i Tyskland, nämligen det för-
aktliga aflallet från den sjelfständiga granskning, som just denna
klass borde eftersträfva. »Om kung Wilhelm fattar begär till
grannens vingård, strax är en Treitschke eller Wagner till hands,
för att gjuta en half-vetenskaplig, half-historisk gloria kring brottet,
och för att anföra prejudikater — gifna af Akab och Fredrik
Barbarossa. Vill furst Bismarck komma ifrån sina skriftliga löften,
är hr Max Müller färdig att bevisa, att danskarne äro tyskar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
