Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Några röster om skandinavismen. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
åtminstone borde vara det; och hr von Sybel tager munnen full
af grotesk satir, för att ådagalägga omöjligheten af att draga en
gränslinie kring hvarje danskt hus.»
Hvilken inflytelse, frågar författaren, skall nu denna sakernas
ställning utöfva på Nordens politik? Svaret derpå innebär en be-
traktelse af den skandinaviska rörelsen och dess utsigter, hvartill
författaren således öfvergår. Liksom i Tyskland, anmärker han
— och liksom i Italien, kan man tillägga — utgick den från de
politiske författarne och skalderne, samt ådrog sig först senare de
praktiske statsmännens uppmärksamhet. Stödjande sig på den hos
folket aldrig fullt utdöda känslan af blodsbandets gemensamhet,
främjades den af den allmänna nationela tendensen i det öfriga
Europa och blef af den tyska rörelsens aggressiva beskaffenhet
uppkallad till motstånd. Sålunda vaknade småningom den all-
männa meningen till insigt derom, att ett angrepp på ett af de
tre rikena sannolikt skulle leda till anfall på de andra. Hvad
som varit skaldernas drömmar formade sig nu i statsmännens
händer till praktiska planer. Den »försagda och tveksamma alli-
ansen» under det första slesvigska kriget skulle antagligen ha
efterföljts af en ny år 1864, om ej konung Fredriks förtidiga död
mellankommit. Hvilka framsteg denna idé dock gjort, hur den
trängt in äfven der, hvarest man skulle förmodat att sjelfviska
intressen ville korsa dess väg, derom har man nyligen fått ett
märkligt vitnésbörd. Författaren åsyftar härmed den redogörelse,
som professor A. Geffroy förlidet år, efter »autentika» papper, offent-
liggjort rörande konung Carl XV:s förbundsförslag om våren 1864.
Ehuru detta förslag misslyckades, hvarför skulden kastas på
biskop Monrad, ser dock författaren deri ett högeligen vigtigt fak-
tum; ty härigenom visade sig att den dittills förment svåraste stö-
testenen, nämligen de två dynastiernas stridiga anspråk, kunde ge-
nom ett familje-fördrag undanrödjas. Således kan man tryggt an-
taga, att en skandinavisk union hör till framtidens möjligheter,
Men då uppstår den ytterligare frågan: skall en sådan union kunna
ega bestånd, eller äro ännu samma krafter i verksamhet, som en
gång sönderbröto Kalmar-unionen? Efter en betraktelse af de or-
saker, som förstörde det verk, hvilket »Nordens Carl den Store»,
drottning Margareta, velat grunda, kommer författaren till den slut-
sats, att de ej längre förefinnas, emedan ländernas allmänna od-
lings- och samhällstillstånd numera är lika. Väl återstår i fråga
om religionsfriheten i Sverige ett och annat att önska, men intet
år förflyter utan reformer, medan åter Danmarks författning är en
bland de bästa, hvaraf Europa kan berömma sig, och väl egnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
