Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 1. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. NOVEMBER.
att det onda måste tjena det goda. Vidskepelsen liar räddat
många synliga minnesmärken från förstörelse. De sorgligt rykt-
bara hexeriprocesserna på 16—1700 talet härleda sig väl hufvud-
sakligen från missförstånd af kristendomen, men den, som ville
skrifva deras fullständiga historia, skulle vara nödsakad att gå
tillbaka ända till hednatiden; ty genom en af sina rötter hänga
de tillsamman med denna tid. En sådan historia skulle väl der-
före också kasta ljus tillbaka på fornlitteraturens »tröll-», »sei^-»
och »spå-konur», på »völvur» och »gygjar», ja på sjelfve Odens
»galdralist.» »Sägner om Oden höras ännu i många landskap,
äfven i södra Skåne»1)- Huru mycket mera lefvande torde ej
dessa lemningar af den fornnordiska gudatron hafva varit för
2—300 år sedan’
Mera dylikt skulle vara att tillägga, t. ex. om de otaliga ur-
gamla ortnamn, hvilka i hela Norden fora den tänkande allmän-
hetens tanke tillbaka till de äldsta tider, när landet bygdes. Men
vi måste nu vända oss till namnet på den ö, till hvilken hela
Norden står i en evig tacksamhetsskuld derföre, att den värnade
om vår historia och räddade den från glömska.
Island har för hela Norden blifvit minnenas vagga och fram-
tidens hopp. Denna för folkets lif så oumbärliga »återgång till
sig sjelf» har Island gjort oss möjlig i större mån än något
annat land.
Islands egen historia har värde för alla länder, folk och stater,
ty hon upplyser med historisk tillförlitlighet huru ett land bygges
på nytt, huru ätterna sluta sig tillsamman i allt större samfund,
huru staten småningom grundlägges på naturligt sätt, huru rätte-
gången ordnar sig i det sig sjelft styrande samfundet, huru lagar
stiftas och skipas m. m. Hvarje nu varande stat kan i Islands
första historia skåda liksom i en trollspegel, huru han sjelf måste
hafva uppstått i en tid så aflägsen, att ingen historisk berättelse
derom finnes qvar2).
’) J. E. Rietz [Svenskt Dialekt-Lexikon, 1862—67 (s. 480) lemnar dessutom föl-
jande märkliga upplysningar: »Man tror sig stundom se honom, gående med en stor
staf i handen, jernskor på fotterna, hafvande långt grått skägg och en stor hufva,
som sitter neddragen öfver hufvudet. Han är stundom stadd på färder, antingen till
fots med en sid och vid hatt på hufvudet (fornnord. : OÖinn siöhöttr) eller till häst»
o. s. v. Han frågar efter vägen, »fast han vet allting». Till häst är han ofta »före-
trädd af tvenne svarta raggiga hundar». »Odens fåglar» kallas ännu »alla de skilda
arterna af korpslägtet», t. ex. i Värend, och de fredas. (Jmfr. om Tor s. 729).
2) Endast de amerikanska staternas historia företer något i sitt slag lika lärorikt,
men under moderna tidsförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
