Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Fornminnenas återuppväckelse i nordens litteratur. 1. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
lyckades. Fristatens fall och sagoskrifningens slut kunna mycket
väl sättas till samma är (omkr. 1263). Med Norge följde Island
till Danmark 1380. Redan dä hade isländarne börjat åsidosätta
sina egna sagor för spanska romaner. Boskapspest, farsot, hungers-
nöd och andra hemsökelser hade under tiden förenat sig med
konungamakten om att ödelägga landet. Danska konungaväldet
fullbordade undertryckandet.
Ännu glimmade dock elden under askan. En och annan gång
slog den också ut liksom lågan ur Heklas »eldvarp».
Vi hafva nu sett, huru nära det var att Nordens folk sönder-
slitit sin egen barndoms eller forntids lifstråd. För att riktigt
förstå början af folkets »återgång till sig sjelf», måste vi ställa oss
klart för ögat en bild af 16:e århundradets kulturförhållanden i
Europa. Vi låna teckningen från en ansedd författare1).
»Türken er næsten hele tidens historié. Med en liden förän-
dring kan man anvende på os, hvad der siges om Frankrig: Man
sang og man prækede; man prækede og man skældte hinanden
ud; det ene horte med til det andet. Alle almindelige ideer, alle
den hele menneskeheds intéresser måtte vige for troens lærdomme
og deres udtryk; det ansås for menneskehedens velfærd. Og hos
os tog man troskyldig mod denne undersogelse, som den blev
givet; det gældte kun om at sætte den i værk, at bane den ind-
gang; og det lykkedes over al måde ved bestræbelser, der fortjæne
påskönnelse; ti den vundne frihed gik aldrig over til töjlesloshed
som i Tyskland. Dertil var også folket for godmodigt, og det
föjede sig gærne i hele tidens karakter, der ikke tålte nogen sépa-
ratisme. Da Nord- og Sydevropa forst havde delt sig, attråde de
beständig hvær for sig en norm i tro og videnskab, den skulde
alle folge. Resten var kættere. Det var endnu en af pavedömmets
eftervirkninger. Et besternt afsluttet teologisk system vandt og
måtte vinde almindelig hylding, selv om den sunde menneskefor-
stand ved en og anden ting blev såret; det fortræffelige derved
bestod næt op i, at der ingen forstand skulde være deri. Det
måtte videnskaben vel vågte sig for at komme nær.»
Kort sagdt: tiden gick upp i stelt och torrt formväsen. Idéen,
det andliga innehållet trädde allt mer och mer i bakgrunden. Men
’) N. M. Petersen (Den danske literaturs historié II, 309), som i öfrigt sjelf
uppgifver sig härtill hafva begagnat mycket ur Histoire des progrès de lo. civilisation
af Roux-Ferrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
