Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
för bevarandet af vår frihet och sjelfständighet1). — En ryktbar
engelsk naturforskare har i våra dagar gjort epok inom veten-
skapen genom sin bevisföring för den satsen, att endast de verk-
ligt lifsdugliga och bäst utrustade raserna räddas frän undergång
uti den inom alla naturens riken fortgående kampen om tillvaron.
I detta genom tallösa fakta konstaterade »naturliga urval» finner
Darwin, som bekant, nyckeln till utvecklingens och artförändringens
gåta. Skulle ej denna närmast för de fysiska organismerna gäl-
lande lag i viss mån ega tillämplighet äfven i fråga om det verlds-
historiska framåtskridandet? Röjer sig ej äfven här liksom ett
planmässigt väljande af en öfver individernas och folkens öden
rådande högre makt, ett utkörande af några få, med uppoffrande
af ett flertal? Och IwiTka äro väl de nationer, på hvilka historiens
gudinna låtit sina blickar hvila med välbehag? Rådfrågom häfderna !
Under alla tidskiften finna vi små nationer främst i spetsen för
civilisationen. I kulturhistorisk betydenhet uppväga Orientens
jättestater tillhopa ej det till omfånget obetydliga Palæstina; när
barbarernas härskaror vältra sina vågor mot Europa, står det lilla
Hellas som frihetens och den högre bildningens skyddsvakt; när
dagen börjar gry efter medeltidens långa natt, då sprida sig ljusets
första strimmor från Italiens republikanska småstater. Allestädes
och alltid är det det innehållsrikare, mera koncentrerade och ut-
’) Ur denna synpunkt uppfattas och utredes frågan om vårt försvar i hr G. K.
Hamiltons broschyr Folkuppfostran och folkbeväpning. Ett utkast till svensk försvars-
ordning med genomförande af folkbeväpningsgrundsatsen. (Lund 1871). »Det är
tvenne medel», skrifver författaren, »genom hvilka ett folk måste häfda sin rätt att
vara till såsom ett särskildt folk, sin rätt till eget lif: genom sin egendomliga kultur,
sitt arbete på den menskliga odlingens fält, samt genom makten af sina vapen, sitt
försvarsväsen. Båda dessa medel stå i ett närmare och mera oupplösligt samband med
hvarandra och i en lifligare inbördes vexelverkan, än man i allmänhet insett eller fram-
hållit. — — — Ett folks krigiska kraft kan icke till fullo utvecklas, utan att stödjas
af odlingen. För all mensklig utveckling äro ju de andliga krafterna de enda afgö-
rande. Icke blott äro odlingens hjelpmedel för kriget oumbärliga (och detta mera, ju
mera krigskonsten utvecklas), utan städse måste ur den nationela odlingens djup fram-
manas de krafter, som i längden ensamme förmå upprätthålla krigarens mod och
förmåga: intelligensen, fosterlandskärleken, pligttroheten intill döden! Första vilkoret
för att ett folk skall kunna häfda sin sjelfständighet förblir alltjemt, att det icke skall
vilja låta sig öfvervinnas, utan att tvärtom de särskilda individer, hvaraf det består,
äro genomträngda af den fasta, orubbliga viljan att segra, kosta hvad det kosta vill.
Men det är blott den sanna odlingens makt, som förmår så höja ett folk, att dess
medlemmar blifva mäktiga af dylik sjelfuppoffring. Medborgarne måste ha ett klart
medvetande om sitt fosterlands egendomliga odling samt derom, att just denna är
deras dyrbaraste egendom, för att kunna vilja offra allt annat till fosterlandets försvar;
de måste icke blott ega friheten, utan förstå att älska henne, för att kunna dö för
henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
