Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. NOVEMBER.
med att tillgodogöra oss lärdomarne af hvad vi i folkuppfostrings-
väg inhemtat i vårt sydliga naboland, så hafva äfven våra åtgö-
randen på skolområdet ej blifvit obemärkta i Danmark. »At der
i Sverig — hvad navnlig kan sees af Eneroths betydelige Skrift
{Om folkskolan i Sverge I, 1853, II, ISGö) — drives alvorlig paa
en almindelig Folkeoplysuing, er umiskjendeligt», skref för någon
tid sedan en berömd dansk tänkare1). Men detta nyväckta nit för
folkupplysningens sak i Sverige står i samband med ett annat,
lika »omisskänneligt» faktum, hvilket ej heller kunnat undgå iakt-
tagaren af våra förhållanden i Danmark. »I Sverig, for at nævne
et nærliggende Exempel», yttrar förf, till den här citerade upp-
satsen, »staaer for Tiden den gamle Orthodoxi skarpt imod den
nye Rationalisme.» Och han tillägger: »At Rationalismen ikke vil
være i stand til at grundlægge en ny positiv religiös Folketro, er
lige saa vist, som at Orthodoxien ikke vil formaae at blæse Liv i
sine döde Lemmer og atter mane Aanden ind i frosne, forstenede
Formler»2).
Af fullaste öfvertygelse’ gifva vi den ärade författaren rätt i
såväl det ena som det andra af hans här anförda uttalanden,
hvanned den pietistiskt-ortodoxa Tidning för folkskolan sökt nedsätta folkhögskolorna
till för våra inhemska förhållanden obehöfliga »poetiskt-politiska gängen eller bildnings-
cirklar», yttrar den nämda uppsatsens författare: »Hvaruti äro väl först och främst
förhållandena i Danmark så olika dem i Sverige? Det är sant, att striden imot ett
öfvermäktigt grannfolk gjort det till ett oundgängligt vilkor för det danska folkets
sjelfständiga tillvaro, att hos hvarje individ lefver ett kraftigt och djupt nationalmed-
vetande, en varm fosterlandskärlek. Men äro väl våra förhållanden sådana, att vi
kunna bestå dem förutan? Ligger ej äfven vår utsigt till att kunna häfda vår politiska
sjelfständighet gent imot en eröfringslysten granne och fullgöra vår europeiska lifs-
uppgift deri, att vi förblifva honom öfverlägsna på det enda område, der ej den yttre
storheten är afgörande, nämligen i andlig kultur, folklig frihet och fosterlandskärlek.
Det är ock sant, att i Danmark allmogens politiskamakt gör det nödvändigt, att
densamma vinner sådan medborgerligbildning, att den värdigt och riktigt kan begagna
sig deraf. Men är detta icke äfven hos oss nödvändigtför att ej vår demokrati skall
urarta till demagogi? Det är slutligen också sant, att i Danmark den religiösa likgil-
tigheten måste bekämpas, så att religionens verksamhet ej inskränkes till kyrkomurarne,
utan hon blir den lifvet genomsyrande surdegen, som genomtränger, upplyfter oeh
förädlar individens hela väsen och alla hans handlingar. Men månne icke äfven hos
oss det religiösa lifvet tarfvar väckelse och förnyelse?» — Den sistnämda punkten:
behofvet af det religiösa lifvets väckelse och förnyelse i vårt land i en annan riktning
ån den kyrkligt-dogmatiska, framhölls äfven vid förhandlingarna i Nordiska national-
föreningen angående folkhögskolors upprättande i Sverige. Jmfr. den såsom bihang till
Aftonbladet (1868, N:o 10) utgifna broschyren Om Bondehögskolor. Förhandlingar i
Nordiska nationalföreningen d. 5 och 11 December 1867 (sid. 27 f.)
’) Jmfr. uppsatsen Om Betydningen af et nordisk Samfund, af R. Nielsen, i
tidskriften For Ide og Virkelighed, Decemberhäftet 1870, sid. 476.
2) a. st. sid. 478.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
