Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTLÄRAN OCH DEN ERIA FORSKNINGEN. 465
Ortodoxiens bankruttmässighet i religiöst hänseende är ett axiom,
hvars sjelfklarhet ligger i öppen dag för hela värt tidehvarf, utom
de alltmera fåtaliga medlemmarne af »bekännelsetrohetens» ecclesia
pressa et mïlitans. Ortodoxiens — d. v. s. läran om den af kyrko-
mötens röstpluralitet formulerade och i »symboliska böcker» officielt
justerade dogmtrons oumbärlighet för salighetens vinnande — denna
ortodoxis oförenlighet med en biblisk och lefvande kristendom för-
kunnas och inskärpes numera från tusende håll, öfverallt der in-
tresset för kristlig sanning slagit djupare rötter. Hvad åter ratio-
nalismen beträffar, särskildt den af vår författare åsyftade »nya
rationalismen» i Sverige, så är det lika visst att densamma »icke
kan» grundlägga »en ny positiv religiös folktro», som det är ove-
dersägligt och åtminstone i vårt land allmänt bekant, att ett försök
i den riktningen aldrig någonsin företagits af den svenska »ny-
rationalismens» målsmän. Klarare än så hafva desse i sanning
fattat sin uppgift1)- Der argumentationens udd och hela anloppets
kraft riktas imot den sterila dogmatismens välde på det religiösa
området, mot det öfverdrifna betonandet af den i en viss formel
fixerade abstraktionens — dogmens — religiösa vigt, der kan det
ju omöjligen blifva fråga om att uppbygga en ny religiös folktro
medelst ett annat slags abstraktioner. Såsom en filosofisk verlds-
åsigt är rationalismen, i följd af vetandets natur, ingenting annat
än ett system af abstraktioner, vare sig dessa röra det religiösa
lifvet eller något annat. I denna sin egenskap är rationalismen
lika litet som någon teori i stånd att ensam fylla menniskoandens
oafvisliga religiösa kraf: behofvet af inre frid och försoning. Ty
’) Det har varit oss ett nöje, att i en oss tillsänd dansk tidning — Fyens Stifts-
tidende för d. 2 Oktober — finna en i allt väsentligt korrekt framställning af den
svenska »nyratioualismens» religiösa åskådningssätt, med begagnande af den redogörelse
för detsamma, som vid åtskilliga tillfällen lemnats i Framtiden. »Den crasse Orthodoxi»,
skrifver den pseudonyme författaren, »bar længe i Sverig fört det store Ord, og den
lever endnu officielt paa Resterne af gammel Herlighed». En opposition mot ortodoxien
har imellertid numera utbildat sig, och denna opposition, »det saakaldte ny-rationa-
listiske Parti, udgjör tillige Kjærnen af det politiske og sociale Fremskridtsparti, og
det betragter sine Anskuelser og Bestræbelser indenfor begge Omraader som staaende i
uoplöselig 1’orbindelse med hinanden, idet det paastaaer, at det er et uafviseligt Vilkaar
for Dannelsens frugtbærende og uforstyrrede Udvikling mod sin höieste Fremtids-
bestemmelse, at den religieuse Verdensanskuelse, der har faaet sit historiske Udtryk i
Christendommen, bliver slaaet sandere og klarere fast og i hele sit Omfång gjort
fölgerigtig med Hensyn til Livets Forhold. Og samtidig hermed fremsælter det saa
den Hovedregel, at den Anskuelse om det i Christendommen Væsentlige, som er eien-
dommelig for den saakaldte Orthodoxi, er i alle Hovedpuncter theoretisk vildledende,
og bliver, naar den uhindret faar Lov til at udvikle sig, i sine praktiske Folger ufore-
nelig med en sand christelig Dannelse. Personlighedens Magt er Partiets Lösen.»
Framtiden. Band 6. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
