Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Prestläran och den fria forskningen. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
detta behof är till sitt väsen ett konkret och personligt, såsom
egande sin grund i den om sin synd och skuld medvetna menni-
skans åtrå efter befrielse från den sjelfförvållade disharmonien
och delaktighet i det högre personliga och harmoniska (saliga)
lifvet. Men till en sådan befrielse når man aldrig på den ab-
strakta teoriens eller spekulationens väg; dertill fordras t)O^ c. v.
s. i främsta rummet uppsåtets och viljans lösryckande från det
onda och hänvändande åt det goda. Ingenting kunde vara kort-
syntare än den föreställningen, att vetandet, det innehållsfattiga,
abstrakta, någonsin vore i stånd att mätta andens djupaste hmiger
och törst och alltså i religiöst hänseende göra tron öfverflodig.
Men också har, som sagdt, ingenting varit mera främmande tor e
svenske »nyrationalisterna», än ett dylikt föreställningssätt ). e
■) Hvad särskildt beträffar vår tidskrifts ställning till tvistefrågan om tron och
vetandet, hänvisa vi till våra många yttranden i detta ämne, alltifrån det forsla : (i
uppsatsen Vår odlings framtid, första häftet af Framtiden, 1868, sid. 19) ™ a ’
strakta tanken såsom sådan stiftar ingen personlig gemenskap, samhällsbildande ra t
eger blott den konkret verkliga personen. — Alla kristendomens teoretiska oc i pr
tiska läror utmynna och finna sin sammanfattning i läran om Kristi person oc
dran af tro på honom. — Hurusom denna tro till sitt väsen och sina verkningar ar
raka motsatsen af dogmtron, hafva vi ofta — och senast i det följande af var lPP ‘
i detta häfte - sökt ådagalägga. - Skälen hvarföre, enligt »nyrationalismens» åsigt, den
sanna tron utgör just det allra väsentligaste i menniskolifvet, utvecklas narmare i upp-
satsen Om den religiösa tron och vetandet, af prof. A. Nyblæus, i gordisk i s ’ ,
Januari-Februari 1867. »Den religiösa tron», yttrar förf., »är nämligen - tor at
här närmare bestämma dess begrepp — menuiskans religiösa öfvertygelse s som ; w
individuel, eller m. a. o. en sådan öfvertygelse, i hvilken trosinpehållet af menniskan
omfattas med den innerlighet, att hon känner hela sin personlighet deraf genomträng ,
samt fördenskull ock anser det vara lika omöjligt att afstå från sin tro, som att upp-
gifva sig sjelf och sin egen personlighet. Men en sådan öfvertygelse kan icke for-
värfvas på vetandets väg allena eller vara ett verk blott af mensklig forskning oc
eftertanke. Huru långt än den menskliga tanken ma gå, huru högt den ma stiga,
huru djupt den må tränga, så mäktar den dock aldrig fullkomligt uttömma sitt före-
måls individuela innehåll.» Det konkreta och personliga fattas såsom sådant af men-
niskan icke genom den abstrakta tanken, utan meddelst tron, och »just han ligger
grunden, hvarföre det inom kristendomen icke heter att vetandet gör menniskan sa ig,
utan tron.» (a. st. sid. 64-65). — Jmfr. äfven N. Ignells sändebref till Svensk Kyrko-
tidning om Den ursprungliga kristna tron och dogmtron. (Stockholm 18bl).
Af det här anförda måste hvarje opartisk läsare finna, att tron utgör ingenting
mindre än sjelfva centralpunkten i den svenska »nyrationalismens» religiösa åskadm g
sätt. Desto mera öfverraskande var det att nyligen höra den beskyllningen o ent ioen
framkastas från dansk sida, att »nyrationalismen» icke erkänner »at der er noget og
det allervæsentligste i Menneskelivet, som maa tros og aldrig kan vides», att de ny-
rationalisterna) »ikke ville have, at Nogetsomhelst i Livet skal være Irossag», al en
stund det för dem utmärkande är »Overtroen paa den menneskelige Videns Grænse-
löshed.» Af alla de orättfärdiga anklagelser, som riktats mot var ståndpunkt, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
